Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En smakfråga.
— Ni ä’ nog tvungna att betala, sade Peter. — Det duger
inte att låta honom få sota för misstaget — han påstår, att han
aldrig så mycket som hört, hurdan färgen skulle vara, utan han
fick färgburkarna och befallning att låta arbetet gå undan. Men
synd och skam är det, och tingshuset ser ut, så man kan bli rädd.
De olyckliga Samhällsförbättrarna väntade, att Avonlea efter
detta skulle betrakta dem med ännu snedare blickar än förut, men
i stället slog den allmänna stämningen om till deras fördel. Folk
tyckte, att det var synd om den lilla trofasta skaran, som besjäla-
des av sådan iver och hänförelse och ändock misslyckats.
Fru Lynde bad dem inte tappa modet utan visa herrskapet
Pye, att det fanns människor, som kunde uträtta ett arbete ordent-
ligt i stället för att fuska bort det. Herr Spencer bad hälsa, att
han ämnade hugga och sveda bort alla trädstubbarna utmed lands-
vägen förbi hans gård och i stället så gräsfrö på egen bekostnad
och i skönhetens intresse. Och fru Hiram Sloane kom en dag
till skolan och vinkade hemlighetsfullt ut Anne i förstugan för att
säga henne, att om »föreningen» ämnade plantera krasse och pe-
largonier på den trekantiga biten vid korsvägen nästa vår, så be-
hövde de visst inte vara rädda för hennes ko, ty hon skulle nog
laga så, att krittret höll sig inom behöriga gränser . . .
Herr Harrison skrattade i mjugg, men talade deltagande ord
till Anne.
— Var inte ledsen, Anne! De flesta målarfärger bli fula och
blacka med åren, men den här blåa är redan från början så ned-
rigt anskrämlig, att den nog bör bli vackrare med tiden . . . Och
taket är spåntäckt och snyggt. Nu kunna människor sitta därinne
i salen, utan att det droppar på dem. Redan det är ju ganska
mycket.
— Men Avonleas blåa tingshus kommer i alla fall att hädan-
efter bli en visa i var mans mun i hela trakten häromkring, sade
Anne bittert.
Och erkännas måste, att det blev det verkligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
