Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davy behöver omväxling.
x.
Davy behöver omväxling.
När Anne en novembereftermiddag vandrade hem från sko-
lan längs Björkstigen, kände hon sig ånyo övertygad om, att livet
verkligen är någonting härligt och underbart. Det hade varit en
riktigt god dag; allting hade gått bra inom hennes lilla kungarike.
Saint Clair Donnell hade icke klått upp någon pojke, som visat
begreppsförvirring i samband med hans namn; Prillie Rogersons
ansikte hade varit så rödsvullet efter en förskräcklig tandvärk, att
hon ej en enda gång försökte »ge ögon» åt pojkarna i sitt grann-
skap. Barbara Shaw hade blott råkat ut för en enda olyckshän-
delse — hon hade slagit ut en hink med vatten över golvet —
och Anthony Pye hade ej alls varit i skolan.
— En sådan rar månad den här november har varit! sade
Anne, som aldrig riktigt lagt bort sin barnsliga vana att tala högt
för sig själv. — November är för det mesta en sådan otrevlig må-
nad — det är som om året plötsligt kommit underfund med, att
det blivit gammalt, och nu ingenting annat gör än sörjer och grå-
ter däröver. Det här året åldras fint och värdigt — precis som
en ståtlig gammal dam, som vet, att hon kan vara förtjusande till
och med med grått hår och skrynklor. Vi ha haft härliga morg-
nar och förtjusande skymningsdagrar. De sista båda veckorna ha
gått så fridfullt, och till och med Davy har uppfört sig rätt skap-
ligt . . . Jag tycker verkligen, att pojken blir bättre ... Så stilla
skogen är i dag — inte ett prassel höres utom den där lilla vin-
den, som susar i trädkronorna. Det låter som vågsvall invid en
fjärran strand. Så ljuvlig skogen står! Ni vackra träd! Jag äl-
skar vart och ett utav er som en vän.
Anne stannade för att slå armen kring en smärt ung björk
och kyssa dess gräddvita stam. Diana, som just vek om en krök
av vägen, såg henne och skrattade.
— Anne Shirley, du bara låtsar att du är vuxen. Jag tror, att
när du är ensam, är du precis samma lilla flickunge, som du all-
tid har varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
