Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davy behöver omväxling.
Avonlea. Tänk om Dora . . . Nej, Anne förmådde ej tänka tan-
ken till slut. Hon ryste och vände sig bort.
— Spring och hämta herr Harrison, sade Marilla och vred
sina händer.
— Både herr Harrison och John Henry äro borta — de
reste till stan i dag. Jag ska gå och hämta herr Barry.
Herr Barry infann sig tillika med Anne, bärande en hop-
rullad lina, vid vilken var fästad ett kloliknande redskap, som for-
dom utgjort ändan av en högaffel. Marilla och Anne stodo bred-
vid, kalla och darrande av fasa och rädsla, medan herr Barry
draggade i brunnen och Davy, sittande grensle över grinden, iakt-
tog gruppen med ett ansikte, som skvallrade om hur nöjsam han
fann hela tillställningen.
Slutligen ruskade herr Barry på huvudet och såg lättad ut.
— Ånej, därnere ligger hon inte . . . Men det är då för-
underligt, vart kan flickan ha tagit vägen? . . Hör på du, min
unga herre, är du säker på, att du inte har reda på, var din
syster håller till?
— Jag har sagt väl ett dussin gånger, att det har jag inte,
svarade Davy med förolämpad min. - Kanske en luffare har
varit här och stulit bort henne.
— Du pratar, sade Marilla skarpt — hon kände sig nu
lättare till mods, när hon ej längre behövde frukta för brunnen.
— Anne, tror du, att hon kan ha givit sig av bort till herr
Harrison? Hon har hela tiden talat om hans papegoja alltsedan
du första gången tog henne med dig till honom.
— Aldrig kan jag tänka mig, att Dora skulle våga sig så
långt, men jag ska gå dit bort och titta efter, sade Anne.
Ingen såg på Davy just i detta ögonblick, ty i så fall skulle
det ha märkts, att hans ansikte undergick en egendomlig föränd-
ling. Utan ett ord släppte han sig ned från grinden och gnodde,
så fort som hans tjocka ben förmådde bära honom, bort mot ladan.
Anne skyndade tvärs över fälten och hän till den Harri-
sonska garden, med ytterst ringa förhoppning att finna den hon
sökte. Huset var stängt, fönsterluckorna voro försatta, och en
prägel av ödslighet låg över hela platsen. Hon steg upp på
verandan och ropade med hög röst på Dora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
