Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davy behöver omväxling.
Ingefära, som vistades i köket innanför, blev förargad och
skrek och svor. Men tvärs igenom papegojans ilskna snatter
hörde Anne ett klagande rop från det lilla uthus invid gårdsplat-
sen, som herr Harrison använde till redskapsbod. Anne ilade
bort till dörren, lyfte av haspen och fick syn på en liten varelse
med förgråtet ansikte, som ensam och övergiven satt därinne på
en upp- och nedvänd kagge, som en gång innehållit spik.
— O, Dora, Dora, så du har skrämt oss! Hur kommer
det sig, att du sitter här?
— Davy och jag gick hit för att titta på Ingefära, snyftade
Dora, men vi kunde inte komma in till henne, utan Davy bara
sparkade på dörren och hade henne att svära . . . Se’n ledde
Davy hit mig och sprang ut före mej och stängde igen dörren,
och jag kunde inte komma ut. Jag grät och jag skrek — jag
var så rädd! ... O, jag är så hungrig, och jag fryser så, ack
jag trodde, att du aldrig skulle komma, Anne.
— Davy! . . .
Mera förmådde Anne ej säga. Hon ledde hem Dora med tungt
hjärta. Hennes glädje över att finna flickan frisk och välbehallen
förstördes helt och hållet av sorgen över att Davy burit sig så
illa åt.
»Sprattet» med att stänga in Dora var ju ej svårt att förlåta.
Men Davy hade farit med osanning — narrats medvetet och
överlagt den ena gången efter den andra. Så stod det till, och
en sådan sak kunde man ej se genom fingrarna med . . . Helst
hade hon velat sätta sig ned och börja gråta av ren bedrövelse.
Hon hade riktigt börjat hålla av den lille gossen Davy - hur
mycket, det förstod hon egentligen först nu - och det skar henne
i hjärtat att nödgas upptäcka, att han var i stånd till fullt avsiktliga
osanningar.
Marilla åhörde Annes redogörelse under en tystnad, som ej
bådade någonting gott för Davy. Herr Bariy skrattade och
sade, att med en sådan filur fick man allt ta i med hårdhand-
skarna . . . När han gått sina färde med sitt rep och sin diagg,
tröstade och värmde Anne den av köld darrande Dora, gav henne
sin kvällsvard och hjälpte henne i sin lilla bädd. Därpå gick hon
åter ned i köket, och i samma stund kom även Mardla m med
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
