Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davy behöver omväxling.
— Jo-o du! Hon sa’ till mig i tisdags, att någonting för-
skräckligt skulle hända mig, om jag inte läste mina böner varenda
kväll. Då höll jag opp med flit och läste dem inte på en hel
vecka, bara för att få se, vad som skulle hända . . . Och ingen-
ting har hänt, slöt Davy i gråtfärdig ton.
Anne höll tillbaka det skratt, som hon kände just nu ej
skulle vara på sin plats, och därpå inskred hon kraftigt till Marillas
försvar.
— Min kära Davy, sade hon högtidligt, någonting förskräck-
ligt har hänt dig, och det just i denna dag.
Davy såg klentrogen ut.
— Du menar väl att jag fick gå och lägga mjg ntan någon
kvällsvard, sade han en smula hånfullt, men det är ingenting för-
skräckligt. Jag tycker förstås inte om’et, men det har ni gjort
vid mig så många gånger förut sedan jag kom hit, att jag håller
på att bli van därvid. Och ni sparar inte in ett dugg genom att
snåla in på min kvällsvard, för jag äter dubbelt så mycket till
frujcost i stället.
— Det var inte heller det jag menade. Jag menar det, att
du har talat osanning i dag. Och Davy — Anne lutade sig fram
över sänggaveln och hotade eftertryckligt med pekfingret åt syn-
darn — för en pojke är att ljuga nästan det allra rysligaste, som
kan hända honom — jo du, lita på det! Så där ser du, att
Marilla talade sanning.
— Jag trodde, att det rysliga skulle vara mera liksom en
händelse — någonting spännande, förstår du, invände Davy i be-
sviken ton.
— Det kan ingen hjälpa vad du går och inbillar dig —
allra minst ska du skjuta skulden på Marilla. Rysliga saker be-
höva alls inte vara spännande. De äro ofta bara lumpna och
tarvliga.
- Det var i alla fall vådligt livat att se dig och Marilla
ligga och kika ned i brunnen, sade Davy och gned smeksamt
kinden mot sina knän.
Anne höll sig allvarlig, tills hon hunnit utför trappan.
Därefter sjönk hon ned på soffan i vardagsrummet och skiattade,
så att hon fick håll i sidan.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
