- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
77

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I skolsalen.
Anne muntert. - Med alia sina fel är han ändå en rar liten pojke.
Jag kan inte låta bli att hålla av honom Marilla, det kanske är
bra illa av mig, men ska jag vara uppriktig, så tycker jag bättre
om Davy än Dora, hur snäll hon än är.
- Jag misstänker, att det är så fatt också med mig, erkände
Marilla, och det är inte rätt, för Dora gör en aldrig något besvär.
En unge kan inte vara snällare, och man märker knappt, att det
lilla pyret finns till.
— Dora är för utmärkt, sade Anne. — Och hon skulle upp-
föra sig lika väl, även om det inte fanns en levande själ, som sa’
henne, hur hon skulle bete sig. Hon kom till världen med upp-
fostran, så hon behöver oss inte, och jag tror, slöt Anne med en
högst riktig reflexion — att vi alltid mest hålla av de människor,
som behöva oss. Davy behöver oss i högsta grad.
— Nog behöver han någonting, alltid, sade Marilla. —
Rachel Lynde skulle säga, att det vore en ordentlig stut.
XI.
I skolsalen.
»Det är särdeles intressant att läsa med barn», skrev Anne
till en god vän från seminarietiden. »Jane säger, att hon tycker
det är enformigt, men det kan inte jag gå med på. Nästan var-
enda dag händer det någonting roligt, och barnen säga sådana
kostliga saker. Jane säger, att hon straffar sina elever, när de
säga någonting lustigt, och det är nog därför hon tycker under-
visningen blir enformig. Nu på eftermiddagen skulle lille Jimmy
Andrews försöka stava till »fräknig», men kunde omöjligt. Till
sist sade han: »Ja, se stava till det, det kan jag inte, men jag vet
vad som menas me’t.»
»Vad då?» frågade jag.
»Saint Clair Donnells ansikte, fröken.»
Saint Clairs ansikte är verkligen mycket fräknigt, fastän jag
försöker hindra de andra barnen att direkt påpeka det. Men jag
tror inte, att Saint Clair lägger det så hårt på sinnet. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free