- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
88

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»
En dag med otur.
— Snälla fröken, jag blev tvungen att hjälpa mamma att röra
ihop en pudding till midda’n, för vi väntar främmande och Cla,-
rice Almira är sjuk, ljöd Saint Clairs svar.
Det avgavs med fullt aktningsfull röst, men hur det var,
väckte även det stor munterhet hos kamraterna.
— Sätt dig ned och räkna ut de sex problemen på sidan
åttiofyra till straff, sade Anne.
Saint Clair såg förbluffad ut över tonen, men han gick helt
beskedligt bort till sin pulpet och tog fram sin griffeltavla. Därpå
smusslade han förstulet ett litet paket över till Joe Sloane på andra
sidan gången. Anne ertappade honom på bar gärning och drog
en något förhastad slutsats angående paketets innehåll.
Gamla fru Hiram Sloane hade på sista tiden börjat baka och
sälja en sorts »nötkakor» eller knäckar för att på detta sätt öka
sina något magra inkomster. Knäckarna voro särskilt frestande för
småpojkar, och i flera veckor hade Anne haft inte så litet förtret
för deras skull. På vägen till skolan brukade pojkarna avlämna
sina sparade småslantar åt fru Hiram och ta knäckarna med sig
in i klassen, där de sökte äta dem och traktera kamraterna med
dem under pågående lektion.
Anne hade sagt ifrån, att om de kommo med några fler
knäckar till skolan, skulle den förbrutna varan tagas ifrån dem.
Och här satt i alla fall Saint Clair Donneil och langade helt oge-
nerat från sig ett av de vanliga paketen, insvept i det randiga blå
och vita papper, som fru Hiram brukade använda — mitt för
hennes ögon.
— Joseph, sade Anne lugnt, kom hit med det där paketet.
Joe lydde, rädd och förlägen. Han var en fet och knubbig
liten tjuvpojke, som alltid rodnade och stammade, när han blev
skrämd. Aldrig har någon sett mera brottslig ut än stackars Joe
i detta ögonblick.
— Kasta det genast på elden! befallde Anne.
Joe såg högst illa berörd ut.
— S. . . s . . . ss . . . snälla fr . . . fr . . . fröken, bör-
jade han.
— Gör som jag säger, Joseph, utan några invändningar.
88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free