Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäms så över mig själv. Jag förlorade all min självbehärskning
och smällde Anthony Pye med pekpinnen.
— Nå, det var då för innerligen roligt att höra, sade Marilla
i avgörande ton. — Det skulle du ha gjort för länge se’n.
— Ack nej — visst inte, Marilla. Och jag begriper inte,
hur jag någonsin mer ska kunna se barnen i ansiktet . . . Jag
känner, att jag har förödmjukat mig riktigt ned i stoftet. Du anar
inte, så ond och stygg och ryslig jag var . . . Jag kan inte glömma
uttrycket i Paul Irvings ögon — han såg så förvånad och ledsen
ut. Ack, Marilla, jag har gjort mig så mycken möda för att vara
tålig och vinna Anthonys hjärta —• och nu har detta alltsamman
varit till rakt ingen nytta.
Marilla strök med sin av arbete sträva och hårdnade hand
så märkvärdigt lent över flickans glänsande, nu tillrufsade hår. När
Annes snyftningar något lagt sig, sade hon med mycket mild röst.
— Du låter saker och ting gå dig alldeles för hårt till sinnes,
Anne. Alla begå vi våra misstag — men de falla i glömska. Och
olycksdagar komma till varenda människa . . . Vad Anthony Pye
angår, så vad behöver du bry dig om, att han inte tycker om dig?
Det får du väl sätta dig över. Han är ju för resten den ende.
— Jag kan inte rå för det. Jag vill, att alla ska tycka om
mig, och jag blir så sårad och ledsen, när någon inte gör det.
Och nu kommer Anthony att hata mig som pesten. Ack, vad jag
bar mig idiotiskt åt i dag, Marilla. Nu ska jag tala om hela hi-
storien för dig.
Marilla lyssnade till hela historien, och om hon drog pår
munnen åt vissa delar därav, så undgick det Anne. När ingenting
mer fanns att berätta, sade hon muntert:
— Kära du, ta det med ro! Nu är den här dagen slut, i
och i morgon kommer det en ny — utan några misstag, som du
själv brukade säga förr i tiden. Kom nu ned och ät din kvälls-
vard! Du ska få se, att en skön kopp te och de där mördegs-
kakorna med plonunonsylt uti, som jag gjorde i middags, nog ska
krya upp dig.
— Mördegskakor med plonunonsylt botar inte ett sjukt sinne,
sade Anne dystert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
