- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
98

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vandring i skogen.
valv av vilda, blommande körsbärsträd. Flickorna hängde sina
hattar över armen och kransade sitt hår med de gräddvita, dun-
lätta blommorna. Därefter gjorde stigen en tvär vändning och
dök in i en tät och mörk barrskog. De vandrade nu i en skym-
ning, så dunkel att den varken släppte genom någon solstråle
eller så mycket som ens en flik av den blå himlen.
— Här inne bo de stygga älvorna, svartalferna, viskade
Anne. — De äro elaka och illvilliga, men kunna inte skada oss,
för de ha inte lov att göra något ont om våren. Där tittade en
på oss från en grenklyka på den gamla knotiga tallen, och såg
ni inte en hel skock av dem på den stora fläckiga svampen, som
vi nyss gingo förbi? De snälla älvorna vistas alltid på ställen,
där solen skiner.
— Ack, om det ändå funnes älvor och féer! sade Jane. —
Skulle det inte vara trevligt att få önska sig tre önskningar — ja,
till och med bara en endaste en? Vad skulle ni önska er, flickor,
om ni visste, att den önskningen ginge i fullbordan? Jag skulle
önska, att jag vore rik och vacker och kvick.
— Jag skulle önska, att jag vore lång och smärt, sade
Diana.
— Jag skulle önska, att jag vore ryktbar, sade Priscilla.
Anne tänkte på sitt hår, men jagade sedan bort denna tanke
som tarvlig och ovärdig.
— Jag skulle önska, att det alltid vore vår — i allas hjär-
tan och i hela vårt liv, sade hon.
— Åh, sade Priscilla, det där vore ju detsamma som att
önska att världen vore lik himlen.
— Bara som en del av himlen. I de andra delarna skulle
det finnas sommar och höst — ja, och till och med en smula
vinter. Jag tror, att jag nog vill ha glittrande snöfält och vit
rimfrost ibland i himlen . . . Gör inte du det, Jane?
— Jag — jag vet just inte det . . . sade Jane något be-
svärad.
Jane var en snäll flicka, medlem av statskyrkan, som sam-
vetsgrant försökte leva som hon lärde och trodde på allting hon
fått lära. Men på himlen tänkte hon i alla fall inte mer än hon
var nödd och tvungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free