Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En avvänd fara.
så ska han försöka fa dem då. Det ska vi väl naturligtvis göra,
inte sant, Marilla?
— Jag inser inte, att vi kunna göra just på annat sätt, sade
Marilla en smula snävt, ehuru hon erfor en hemlig lättnad. —
De äro i alla fall inte fullt så besvärliga, som de voro i början
- eller också ha vi vant oss vid dem. Davy har hyggat till sig
högst betydligt.
— Hans sätt har vunnit rätt mycket, sade Anne försiktigt
- hon tycktes ej villig att inlåta sig på bedömandet av hans
moral.
Det var nämligen som så, att när Anne kvällen förut kom
hem från skolan, hade hon funnit Marilla borta på ett av skydds-
föreningens möten, Dora insomnad pa kökssoffan och Davy inne
i väggskåpet i salen, helt förnöjd i färd med att sleva i sig inne-
hållet av en burk med Marillas ryktbara plommonkompott —
»främmandesyltet» som Davy kallade det och som han blivit
strängt förbjuden att röra. Han såg mycket skuldmedveten ut,
när Anne dök ned på honom och puffade honom ut ur skåpet.
- Du glupska Davy, vet du inte, att det är mycket styggt
av dig att stå och äta upp syltet, när du är förbjuden att röra
vid någonting därinne i väggskåpet?
- Jo, jag vet nog, att det var orätt, medgav Davy något
skamflat, men plommonsylt är så rysligt gott, Anne. Jag bara
tittade på det allra först, men det såg så rart ut, att jag tyckte
jag skulle smaka på det bara lite, lite grand ... Jag stack ned
fingret — Anne uppgav ett kvidande — och- slickade det rent.. .
Men det var mycket go’are än jag nånsin kunnat tanka mig, att
jag var tvungen att ta en sked och bara skumma litet ovanpå . . .
Anne höll en så allvarlig straffpredikan för honom över det
orätta i att snatta plommonsylt, att Davy fick samvetskval och
med ångerfulla kyssar lovade att aldrig göra så mera.
— Tror Anne att det kommer att finnas något sylt i himlen?
frågade han plötsligt.
Anne höll tillbaka ett smålöje.
- Det är ju möjligt - om det finns någon, som särskilt
längtar efter det, svarade hon.
- Men när ska änglarna hinna laga i ordning syltet, om
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
