Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En avvänd fara.
tet anande samhällsförbättrarna, hade hon knappast kunna ut-
rätta mera.
— Det kan inte vara sant, sade Anne hjälplöst.
— Ja, precis så sa’ jag också, när jag allra först hörde det,
återtog Gertie, som njöt i fulla drag. — Jag sa’: det kan intejud-
son Parker ha panna till, sa’ jag . . . Men jo för all den del —
pappa mötte honom nu på eftermiddagen, och han sa’ att det
ämnade han visst göra. Det är en ap’tekare, som har hyrt sta-
ketet, och. det blir annonser om piller och plåster i långa banor.
Samhällsförbättrarna sågo redan synen framför sig. Man
behövde ej särdeles mycket fantasi för att föreställa sig, hur en
halv kilometer staket prytt med dylika annonser i skrikande färger
skulle taga sig ut. All tanke på trädplantering och skolgårds-
inhägnad försvann inför denna nya fara. All god parlamentarisk
sedvänja gavs på båten, och Annes förtvivlade försök att kalla till
ordning voro lönlösa. Alla talade i munnen på varandra, och det
blev ett förskräckligt oväsen.
— Låt oss nu för all del lugna oss en smula, bad Anne,
som var mest upprörd av alla, och försöka tänka ut något sätt
att hindra honom.
— Jag inser inte, hur man ska kunna hindra honom, ut-
ropade Jane bittert. — Det vet väl var och en, hurudan Judson
Parker är. För pengar gör han vad som helst. Han har inte
en gnista av samhörighetskänsla eller skönhetssinne.
Det hela såg tämligen hopplöst ut. Judson Parker och hans
syster voro de enda med detta namn i Avonlea, så att ingen på-
tryckning skulle kunna övas genom släktingar och anförvanter.
Martha Parker var en dam av tämligen bestämd ålder, som ogil-
lade alla ungdomar och Samhällsförbättrarna i synnerhet. Judson
var en artig man med honung på tungan och ett så undfallande
och inställsamt väsen, att det var förvånande, hur få goda vänner
han egentligen hade. Kanhända han legat över i för många af-
färsuppgörelser — sådant skaffar sällan popularitet. Han ansågs
vara mycket »slipad», och allmänna meningen var den, att sam-
vetsbetänkligheter var det minsta han besvärades utav.
— Finns det ingen, som förmår någonting över honom?
undrade Anne, som ännu ej uppgivit allt hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
