Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarlovet börjar.
— Nej visst — nej visst, fortfor Judson i den tron, att de
förstodo varandra särdeles väl. - Det tänkte jag inte heller ni
skulle. Jag skojade naturligtvis bara med Jerry — han tror han
är så knipslug, att ingen rår på honom ... Jag ämnar viss inte
rösta på Amesbury - jag röstar på Grant, som jag gjort i alla
tider ... Jag ville bara se hur långt den där kanaljen Jerry hade
fräckheten att driva det . . . Och vad staketet anbelangar, så kan
ni vara lugn — säg det åt er förening.
- Det måtte visst behövas alla sorters människor för att
världen skall bli fullständig, har jag hört sägas, men somliga kunde
då saklöst vara borta, sade Anne till sin bild i spegeln på östra
gavelrummet samma afton. - Jag ämnar inte pladdra om det här
för någon levande själ. Jag vet sannerligen inte, vem eller vad
som man ska tacka för utgången . . . Jag har ingenting gjort för
att åstadkomma den, och jag skulle helst vilja slippa att tänka mig,
att försynen ibland använder som redskap folk av den sorten som
Judson Parker och Jerry Corcoran . . .
XV.
Sommarlovet börjar.
Anne stängde skolhusdörren en stilla, färgrik afton, då vin-
den sakta susade i granarna runt lekplatsen och skuggorna bredde
sig långa och lättjefulla i skogsbrynet.
Hon stoppade nyckeln i sin ficka med en belåten suck. Skol-
året var slut; hon hade blivit anställd även för det nästa, sedan
hon fått höra många erkännsamma ord — blott herr Harmon An-
drews sade henne, att hon sparade för mycket på riset — och två
härliga månader av välförtjänt ledighet lågo helt lockande fram-
för henne.
Anne kände sig så nöjd både med världen och sig själv,
medan hon vandrade utför backen med sin korg med blommor i
handen. Alltsedan liljekonvaljerna började springa ut, hade hon
aldrig försummat att en gång i veckan besöka Matthews grav. Alla
andra i Avonlea, utom Marilla, hade redan glömt den stillsamme,
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
