Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarlovet börjar.
och han tycker inte, att hushållerskan duger till att fostra upp små
pojkar, i synnerhet när han måste vara så mycket från hemmet för
sitt arbetes skull. Då är farmödrar bättre, det näst bästa efter ens
mamma . . . Längre fram, när jag är stor och vuxen, ska jag flytta
hem till pappa igen, och se’n ska vi aldrig skiljas mera.
Paul hade talat så mycket med Anne om sina föräldrar, att
hon nästan tyckte, att hon kände dem. Hon hade fått den upp-
fattningen, att hans mor till lynne och karaktär måste ha varit
ganska lik sin lille gosse, och hon tänkte sig Stephen Irving som
en sluten och tillbakadragen man med en djup och öm natur, som
han mycket omsorgsfullt dolde för världen.
— Pappa är inte just så lätt att bli bekant med, hade Paul
en gång sagt. — Jag blev aldrig riktigt bekant med honom förrän
efter det min mamma var död . . . Men o — vad man tycker
om honom, se’n man väl lärt känna honom! Jag håller av honom
mest i hela världen, och se’n farmor och se’n fröken. Jag skulle
hålla av er näst efter pappa, om det inte vore min plikt att hålla
mera av farmor, därför att hon gör så mycket för mig. Det vet
nog fröken bäst . . . Men jag önskar ändå, att hon ville lämna
kvar lampan i mitt rum, tills jag har somnat. Hon tar ut den
medsamma som hon har stoppat om mig, för hon säger, att jag
inte ska vara nå’n stackare . . . Jag är inte mörkrädd, men det är
trevligare att ha ljuset . . . Min lilla mamma brukade alltid sitta
hos mig och hålla mig i handen, tills jag somnade. Hon skämde
nog bort mig. Mammorna gör ju det ibland, det vet nog fröken ...
Nej, det visste inte Anne, fastän hon nog kunde föreställa
sig det . . . Hon tänkte sorgset på sin egen »lilla mamma» —
den mor, som tyckt henne vara »så vacker» och som dött för sa
länge sedan och blivit begraven bredvid sin man, som ju knappt
var mera än en yngling, i den där graven långt borta, som ingen
människa besökte. Anne hade alls intet minne av sin mor och
därför nästan avundades hon Paul.
— Jag har min födelsedag i nästa vecka, fortfor Paul, me-
dan de vandrade uppför den långa röda backen, som låg där och
glödde i aftonsolen. — Och pappa har skrivit, att han ska skicka
mig någonting, som han tror jag ska tycka bättre om än någon-
ting annat, som han kunde skicka. Jag tror, att det redan har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
