Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Et intressant brev.
skollärarinna borde ha, är jag inte så dum, att jag låter någonting
sådant komma mig till last . . . Men jag vill ha allting så nätt
och trevligt som möjligt. Davy lille, lämna inte kvar några ärt-
skidor på trappan — då kan någon halka på dem och falla och
slå sig . . . Först ska vi ha en lätt soppa — du vet jag kan göra
stilig jordärtskockspuré — och sedan stekt fågel. Jag ska ta de båda
vita ungtupparna. De ungtupparna är jag vådligt fästad vid —
de ha varit mina små älsklingar alltsedan den gråa hönan kläckte
ut dem och de voro små gula dunbollar . . . Men jag vet, att
någon gång måste de ju offras, och något värdigare tillfälle än
detta kan man väl inte tänka sig. Men ack, Marilla — jag kan
inte nacka dem, inte ens för fru Morgans skull. Jag är tvungen
att be John Henry komma ned och göra det åt mig.
— Det ska jag göra, erbjöd sig Davy, om Marilla håller
dem i benen, för jag behöver nog hålla i yxan med bägge hän-
derna. Det ska bli väldigt livat —
— Sch! ... Så ska vi ha ärter och potatismos och gurka
och laktuksallad med tomater som grönrätt, återtog Anne. — Till
efterrätt ska vi ha citronkräm med vispad grädde och se’n kaffe
med mjuk pepparkaka och mandelberg. Pepparkakan och mandel-
bergen ska jag baka i morgon, och så ska jag tvätta upp min vita
musslinsklänning. Fru Morgans hjältinnor gå nästan ständigt klädda
i vitt musslin, och Diana och jag ha alltid tänkt oss, att just det
skulle vi ha på oss, om vi någonsin skulle bli nog lyckliga att få
råka henne . . . Däri skulle det ligga en rätt fin komplimang, tyc-
ker inte Marilla det? . . . Davy lille, inte får du peta ned ärtski-
dor i golvspringorna. Vi ä’ tvungna att också bjuda pastorn och
fru Allan och fröken Stacy till middag, för de vilja alla så gruv-
ligt gärna bli bekanta med fru Morgan. Så’n tur, att hon kom-
mer, medan fröken Stacy är här. Davy lille, segla inte med ärt-
skidorna i vattenämbaret — gå ut till stora hon vid brunnen.
Ack, måtte det bara bli vackert väder om torsdag! Och det tror
jag det blir, för onkel Abe sa’ i går kväll, när han tittade in till
herr Harrison, att nu kommer det att regna mest hela veckan . . .
— Ja, det bådar alltid gott, sade Marilla.
Anne sprang senare på kvällen över till Tallbacken för att
berätta nyheten för Diana, som ävenledes blev full av förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
