Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel, vari mycket händer.
XVII.
Ett kapitel, vari mycket händer.
Anne vaknade upp tre gånger på natten och vandrade fram
till fönstret för att förvissa sig om, att farbror Abe ej blivit sann-
spådd i sin profetia. Äntligen grydde morgonen, genomskinligt
klar och skimrande, med en himmel av silverblanka glansdagrar,
och den underbara dagen var inne.
Diana infann sig genast efter frukosten, med en korg med
blommor på ena armen och sin vita musslinsklänning hängande
över den andra — det skulle ju aldrig gå an att ta på den, förrän
middagstillrustningarna väl vore över . . . Tills vidare bar hon en
skär bomullsklänning och ett »stökförkläde» med en myckenhet
av stärkta och pipade remsor, och hon såg mycket nätt och vac-
ker och rosenkindad ut.
— Så söt du är! sade Anne beundrande.
Diana suckade.
— Du må tro, att jag har måst släppa ut varenda en av
mina klänningar igen. Jag väger två kilo mera än jag gjorde i
juli . . . Anne, hur ska detta sluta? Och alla fru Morgans hjält-
innor, som-ä’ långa och smärta!
— Nu ska vi glömma våra bekymmer och bara tänka på
våra fröjder, sade Anne muntert. — Fru Allan brukar säga, att
så fort vi tänka på någonting, som är tråkigt, böra vi också tänka
på någonting trevligt, som kan skyla över det tråkiga. Om du
är en liten smula för tjock, så har du de allra raraste gropar i
kinderna, och om jag har en fräknig näsa, så kan man då rakt
inte anmärka någonting på. fasonen . . . Tror du citronsaften gjorde
någon nytta?
— Ja, det är jag alldeles säker på, sade Diana och synade
uppmärksamt näsan.
Och glad i hågen visade Anne vägen till trädgården, som
låg full av luftiga skuggor och skälvande, gyllene soldagrar.
— Nu ska vi först klä förmaket. Vi ha gOt om tid, för
Montgomery, Anne. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
