Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel, vari mycket händer.
hända, så känner jag alldeles som om de glada förväntningarna
lyfta mig, och jag flyger ... Så rätt som det är bär det ned
igen — och pladask! — där sitter jag! Men o, Marilla, vad det
där flygandet är härligt, så länge det varar — det är som att
sväva mellan regnbågar! Man nästan får ut i förskott — vad
man sedan inte får . . .
— Nåja — det är ju bra, det, sade Marilla. — Men jag
föredrar att vandra på fasta marken utan både flygande och ned-
dimpande . . . Men var och en har sin smak och sitt sätt att in-
rätta sig — jag trodde förut att det bara fanns ett, som var det
rätta, men se’n jag fick dig och tvillingarna att fostra upp, har
jag börjat bli tvehågsen . . . Vad ska du ta dig till med fröken
Barrys fat?
— Jag får väl betala henne tillbaka de tjugo dollar det har
kostat henne. Gud ske lov att det inte var någon ärvd klenod,
för då hade ju inga pengar kunnat ersätta den.
— Kanske du kan komma över ett likadant någonstans och
köpa det åt henne?
— Ack, det tror jag inte. . . Så gamla fat äro mycket säll-
synta. Fru Lynde hade ju förgäves försökt få tag i ett till basaren.
Jag önskar verkligen det vore så väl, för fröken Barry tar natur-
ligtvis det ena fatet lika gärna som det andra, om båda äro lika
gamla och äkta. Marilla, titta på den stora stjärnan över herr
Harrisons lönndunge med den tysta, klara himmelen där bakom!
Den ger mig en känsla av andakt och bön . . . Ack — när man
kan få se sådana stjärnor och en sådan himmel, inte kunna då
små förtretligheter och missöden göra en så värst mycket, säg?
— Var är Davy? sade Marilla med en likgiltig blick på
stjärnan.
— I sin säng. Jag har lovat att ro ut med honom och
Dora och ta matsäck med. Det förstås — det ursprungliga vill-
koret var ju, att han skulle vara snäll. Men han försökte ju vara
snäll — och jag har inte hjärta att rygga mitt löfte.
— Du kommer att dränka dig eller tvillingarna, om ni ska
ligga och kava där med ekan på sjön, puttrade Marilla. — Nu
har jag levat här i sextio år och ännu aldrig har jag satt min fot
i någon båt.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
