- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
147

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nya äventyr.
— O, Anne, så sött - så förtjusande sött . . . Lova att du
sänder in det till »Den kanadensiska kvinnan»!
Anne skakade på huvudet.
- Ack nej, det skulle visst inte lämpa sig . . . Där finns
ju alls ingen intrig ... Det är bara som en fantasi ... Jag tyc-
ker om att skriva sådana saker, men den sorten lämpar sig rakt
inte att trycka, föi i edaktörer och förläggare hålla alltid så styvt på
att intrig ska det vara - det har Priscilla sagt mig. O, titta, där
är ju fröken Sarah Copp! . . . Söta älskade Diana - gå och för-
klara för henne!
Fröken Sarah Copp var ett litet och magert fruntimmer, klädd
i blanknött svart och med en hatt, vald mindre med tanke på att
den skulle klä bärarinnan än på att den skulle »stå emot» i alla
väder. Hon såg så förbluffad ut som man kunde vänta sig vid
anblicken av det sällsamma skadespelet pa hennes gård, men sedan
hon fått höra Dianas förklaring, blev hon idel sympati. Hon låste
skyndsamt upp sin köksdörr, hämtade fram yxan och befriade
Anne medels några välriktade hugg. Anne, som kände sig en
smula trött och stel i lederna, dök ned i det inre av sitt fängelse,
och trädde sedan tacksamt ut till frihet och obegränsad rörlighet.
— Fröken Copp, sade hon allvarligt, jag försäkrar er, att
jag kikade in genom ert skafferifönster bara för att utröna, huru-
vida ni möjligen hade ett fat med tårpilmönster. Någonting annat
såg jag inte — jag tittade inte efter någonting annat.
— Kära ni, det gjorde ju rakt ingenting, sade fröken Sarah
helt älskvärt. — Ni behöver inte alls vara ängslig — det är ju
ingen skada skedd. Gud ske lov — vi Coppar hålla våra skaffe-
rier presentabla vid vilken tid på dygnet som helst och bry oss
inte om, vem som tittar in i dem. Vad det gamla ankhuset be-
träffar, så är jag glad att det har fått knäcken, för nu kanske
Martha ger sitt samtycke till, att det får rivas helt och hållet. Hon
har aldrig velat göra det förut, för hon har alltid tänkt, att det
skulle kunna komma till nytta någon gång, och jag har måst vit-
måla det varenda vår. Men man kan tala med väggen lika väl
som med Martha . . . Hon for till stan i dag — jag skjutsade
henne till stationen. Jaså, ni vill köpa mitt fat. Nå, vad vill ni
ge för det?
147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free