Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lycklig dag.
— Längre fram ska jag berätta för er, vad jag sa’ åt Mary
( Joe, så får ni själv höra, om det var någonting besynnerligt med
det, sade Paul. — Men jag börjar inte, förrän det har mörknat.
Just då är det jag så mycket längtar efter att få förtro mig åt nå-
gon, och när ingen annan finns till hands, är jag rent av tvungen
•att ta Mary Joe . . . Men hädanefter ska jag inte göra det, om
hon ska gå och inbilla sig, att jag är konstig i knoppen ... Jag
får längta och hålla tillbaka ändå.
_ Om det blir för svårt för dig, kan du komma upp till
Grönkulla och förtro mig dina tankar, föreslog Anne med denna
förmåga att följa en annans tankegång, som gjorde henne kär för
alla barn. Barn älska ju så mycket att bli tagna på allvar.
— Ja tack, får jag det. Men jag hoppas Davy inte är inne,
när jag kommer, för han gör grimaser åt mig. Jag bryr mig inte
så värst mycket om det, för han är en sadan liten pojke, och jag
är ju riktigt stor, men det är ändå intetrevligt, när folk gör gub-
bar åt en. Och Davy göra så’na rysliga ena . . Ibland är jag
riktigt rädd för att han inte ska få ansiktet slätt igen . . . Han
gör det också i kyrkan, då han borde tänka på Guds ord . . . Men
Dora tycker om mig, och jag tycker om henne, fast inte så bra
som jag gjorde, innan hon sa’ till Minnie May Barry, att hon äm-
nade gifta sig med mig, när jag blivit stor. Nog för jag ämnar
gifta mig, när jag blir stor, men ännu så länge är jag mycket för
ung för att tänka på’t — tycker inte fröken det?
Jo, det tyckte fröken.
— När vi tala om giftermål, så kommer jag också ihåg någon-
ting annat, som jag har grubblat på den sista tiden, fortfor Paul.
— Fru Lynde var här en dag i förra veckan och drack te med
farmor, och farmor hade mig att visa henne porträttet av min lilla
mamma — det, som pappa skickade mig till födelsedagspresent.
Jag var inte så vidare angelägen om att visa det för fru Lynde.
Fru Lynde ä’ nog mycket snäll och bra, men hon ä’ inte en så’n
slags människa, som man vill visa sin mammas porträtt för . . .
Fröken förstår nog . . .
Men jag lydde förstås farmor. Fru Lynde sa’, att hon var
mycket vacker, men påminde något om en teaterdam, sa’ hon, och
måste ha varit fasligt mycket yngre än pappa. Se’n sa’ hon: »En-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
