Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lycklig dag.
födelsedagsgåva, fastän han aldrig frågade mig. Är det inte under-
ligt, så mycket pappor ändå veta?
— Din mamma ser bra älsklig ut, Paul, och du liknar henne
litet smått. Men hennes ögon och hår äro mörkare än dina.
— Mina ögon ha samma färg som pappas, sade Paul och
flög omkring i rummet för att hämta alla åtkomliga kuddar till
den lilla bänken invid fönstret. — Men pappas hår är grått. Han
har massor med hår, men det är grått. Ser fröken, pappa blir
snart femtio år. Det kallar jag nästan ålderdom . . . Men det är
bara utvändigt han är gammal . . . Invändigt är han lika ung som
någon annan. Nu ska fröken vara snäll och sitta här, och jag ska
sitta vid edra fötter. Får jag luta mitt huvud mot ert knä? Så
här brukade min lilla mamma och jag sitta. Ack, det är så skönt,
tycker jag.
— Nu vill jag höra, vad det var för tankar Mary Joe tycker
äro så underliga, sade Anne och klappade det lilla krushuvudet
bredvid sig.
Paul behövde ingen övertalning för att yppa sina tankar —
åtminstone inte för besläktade själar.
— Jag tänkte dem ute i talldungen en kväll, sade han i
drömmande ton. — Naturligtvis trodde jag inte på dem, men jag
tänkte dem . . . Fröken förstår nog . . . Och sedan ville jag
förtro dem åt någon, men det fanns ingen utom Mary Joe. Mary
Joe stod i handkammaren och gjorde upp deg, och jag satte mig
ned på stolen bredvid henne och sa’: »Mary Joe, vet du, vad jag
tror? Jag tror, att aftonstjärnan är en fyr på den strand, där
féerna bo.» Och Mary Joe sa’: »Vad är det nu han har smort
ihop för slag? Inte må han tro, att det finns några féer.» Då
blev jag riktigt förtretad. Nog vet jag, att féer inte finnas i verk-
ligheten, men det behöver väl inte hindra, att jag gör upp för mig
själv, att det finns . . . Fröken förstår nog . . .
Så försökte jag då igen mycket tåligt och sa’: »Nå, Mary
Joe, nu ska du få höra mera vad jäg tror. Jag tror, att en ängel
svävar över jorden, se’n solen har gått ned — en stor, härlig, vit
ängel, med silverglänsande vingar — och han sjunger blommorna
och fåglarna till sömns. Också barnen kan höra honom, om de
förstå att lyssna.» Då slog Mary Joe ihop händerna, som var all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
