- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
155

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En lycklig dag.
deles mjöliga, och sa’: »Uschiamej — så han kan prata! Jag blir
rättnu mörkrädd.» Och hon såg riktigt förskräckt ut. Då°gick
jag ut och viskade resten av mina tankar tillträdgården. Där stod
en liten björk i trädgården, som nu har gått ut. Farmor säger,
att det är saltstänket från sjön, som har dödat den, men jag tror,’
att älvan, som bodde i trädet, var en dåraktig älva, som gick ut
för att se på världen och sedan aldrig hittade tillbaka. Och då
blev det lilla trädet så ensamt, att det sörjde sig till döds.
Och när den stackars lilla daraktiga älvan har tröttnat på
världen och äntligen vänder tillbaka till sitt träd, så kommer hon
att sörja sig till döds, sade Anne.
— Jaha, men om älvorna bära sig oförståndigt åt, så få de
skylla sig själva, precis som människorna få göra, återtog Paul all-
varligt. — Vet fröken vad jag tror om nymånen? Jag tror, att
den är en liten gyllene båt, full med drömmar.
— Och när den stöter på grund på ett moln, så spillas de
ut och falla ned i din sömn.
— Ack ja — fröken förstår precis . . . Och jag, tror att
violerna äro små bitar av himlen, som föllo ned, när änglarna
klippte ut hål för stjärnorna att lysa genom. Och smörblommorna
ä’ gjorda av gammalt solsken, och jag tror, att luktärterna bli fjäri-
lar, när de komma till himlen. Tycker nu fröken, att de här tan-
karna ä’ så fasligt besynnerliga?
— Nej, min lilla rara pys, de ä’ inte alls besynnerliga . . .
De ä’ ovanliga och därtill mycket vackra tankar för en liten gosse
att tänka, och därför är det som vissa slags människor, som inte
kunna tänka ut någonsin sådant, även om de försökte i hundra år,
tycka att de äro »konstiga.» Men fortsätt du med att tänka dem,
Paul — en gång i framtiden kanske du kommer att skriva ned dem
på vers . . .
När Anne kom hem, fann hon en helt annan sorts pojke,
som väntade på att bli lagd i säng. Davy var »murrig,» och när
Anne klätt av honom, dök han på huvudet i sin säng och begrov
ansiktet i kudden.
— Men Davy, du glömmer ju att läsa dina böner, sade
Anne förebrående.
— Nej vars — jag har inte glömt det, sade Davy trotsigt,
155

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free