Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•’ ?■ v..
En lycklig dag.
I skymningen vandrade Anne ned till Skogsnymfens källa
och såg Gilbert Blythe komma gående genom den nu ganska
mörka Spökskogen. Hon märkte plötsligt, att Gilbert ej längre
var någon skolpojke. Och så manlig han såg ut - den reslige
ynglingen med det frimodiga ansiktet, de klara, ärliga ögonen och
de breda skuldrorna.
Anne tyckte Gilbert såg utmärkt trevlig och bra ut, ehuru
han ej i minsta mån liknade hennes »ideal.» Hon och Diana hade
för länge sedan gjort upp, vad för slags manligt utseende de allra
mest beundrade, och de tycktes ha nästan alldeles samma smak.
»Han» skulle vara mycket lång och se fin och »nobel» ut, med
melankoliska, outgrundliga ögon och mjuk, välljudande röst. Gil-
berts ansikte hade ingenting vare sig melankoliskt eller outgrund-
ligt, men när det bara var fråga om vänskap, så vad gjorde det?
Gilbert sträckte ut sig bland ormbunkarna bredvid källan och
såg gillande på Anne. Om Gilbert blivit uppmanad att beskriva
den unga kvinna, vilken stod för honom som «idealet,» skulle
hans beskrivning punkt för punkt passat in på Anne — ända till
de sju små fräknarna, vilkas otillåtna närvaro fortfor att gräma
hennes själ. Gilbert var ännu så länge föga mer än en gosse,
men en gosse har sina drömmar så väl som mången annan, och
när Gilbert blickade in i framtiden, såg han alltid en flicka med
stora, grå ögon, klara som stjärnor, och ett ansikte, så fint och
vekt som ett blomblad.
Han hade också föresatt sig, att hans framtid skulle bli vär-
dig den flicka, han satte så högt. Till och med i det lugna
Avonlea funnos frestelser att möta och bestå. Vitsands unga män
voro kända för att »leva undan,» och Gilbert var omtyckt, var han
kom. Men han ämnade hålla sig värdig Annes vänskap och kan-
ske i någon avlägsen framtid hennes kärlek, och han vakade över
både ord och tanke och handling lika noggrant, som om hennes
klara och oförvillade ögon skulle skärskåda dem.
Hon hade samma omedvetna inflytande, som varje flicka,
vilkens ideal äro höga och rena, utövar på sina vänner — ett infly-
tande, som skulle äga bestånd lika länge, som hon förblev dessa
ideal trogen, och som hon lika visst skulle förlora, om hon någon-
sin sveke dem. I Gilberts ögon låg Annes vackraste egenskap
157
r t * f * ;«£ n ii? :
IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
