- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
158

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En lycklig dag.
däruti, att hon aldrig nedlät sig till de små lumpna manövrer och
konstgrepp, som så många av Avonleaflickorna gjorde sig skyl-
diga till — småaktig avundsjuka, tarvliga svek och oförfärade för-
sök att överglänsa varandra, alltför påtagligt koketteri och mycket
annat i den vägen. Anne höll sig höjd över allt sådant, ej med-
vetet eller med flit, utan helt enkelt därför, att det var så absolut
främmande för hennes renhjärtade natur, vars bevekelsegrunder och
syftemål, voro klara och genomskinliga som kristall.
Men Gilbert gjorde intet försök att kläda sina tankar i ord,
ty han visste redan nu av erfarenhet, att Anne skulle utan förskö-
ning avklippa alla försök att röja några varmare känslor — eller
ock skratta åt honom, vilket var tio gånger värre.
— Du ser ut som en verklig skogsnymf under det där trä-
det, sade han för att retas med henne.
— Jag älskar björkar, sade Anne och lutade kinden mot den
smärta stammens gräddfärgade, silkeslena bark, med en av de
vackra, smeksamma rörelser, vilka föllo sig så naturliga för henne.
— Då ska det glädja dig att höra, att herr Spencer har be-
slutit plantera en hel rad med vitstammiga björkar utmed lands-
vägen framför hans gård, bara för att uppmuntra A. U. S., sade
Gilbert. — Det berättade han för mig i dag. Herr Spencer är den
mest framstegsivrande man i Avonlea, och han har starkt sinne
för det allmänna bästa . . . Och herr Wiiliam Bell ämnar plan-
tera en granhäck utmed sin del av stora landsvägen och uppåt sin
avtagsväg. Vår förening frodas utmärkt, Anne. Nu har den kom-
mit över försöksstadiet och är ett fullbordat faktum. De äldre be-
gynna fatta intresse för den, och även borta i Vitsand tala de om
att bilda en likadan. Till och med Eliza Wright har blivit om-
vänd, se’n den dagen då amerikanerna från hotellet hade sin utfärd
ned till havsstranden. De berömde våra vägkanter så mycket och
sa’, att ingen trakt på hela ön hade gjort så mycket för att för-
sköna omgivningarna som just Avonlea.
— Skyddsföreningen talar om att snygga upp kyrkogården,
sade Anne, och det hoppas jag verkligen de måtte göra. För vår
förening lönar det sig inte att gå omkring med några insamlings-
iistor, alltsedan vi hade den hiskliga oturen med tingshuset. Men
skyddsföreningen skulle aldrig ha lagt två strån i kors, om inte
158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free