Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man minst väntar det.
mitt hår, se’n färgar jag min näsa. Marilla klippte av håret, när
jag färgat det, men min näsa vil! jag sannerligen behålla . .. Jaha,
det här är ett nytt straff för min fåfänga, och jag kan väl tro, att
jag förtjänar det — fastän det ligger föga tröst i den tanken . . .
Ar det inte så man nästan vore färdig att tro, att det är förgjort
för en — vad jag än tar mig till, så går det galet . . .
Lyckligtvis gick den röda färgen av ganska lätt, och Anne
begav sig en smula tröstad in på sitt gavelrum, under det Diana
sprang hem. Efter en stund kom Anne åter ned, omklädd och
vid sitt vanliga goda humör. Musslinsklänningen, som hon så läng-
tat att få bära just vid detta tillfälle, fladdrade muntert ute på sin
torklina, så att hon fick nöja sig med sin bästa linneklänning. Hon
hade elden tänd och tevattnet sjudande, när Diana återvände — hon
åtminstone bar sin vita musslinsklänning, och hon höll dessutom
ett övertäckt fat i handen.
— Mamma frågar, om du vill hålla till godo med den här,
sade hon, lyfte på locket och avtäckte inför Annes glädjestrålande
ögon en nätt skuren och upplagd kall kyckling.
Kycklingen förstärktes med lätt och poröst nybakat bröd, ut-
märkt smör och ost, Marillas fruktkaka och en skål med syltade
plommon, vilka lågo där i sin gyllene sockerlag som i sommar-
solsken, vilket genom någon förunderlig behandling övergått till
flytande form ... Så pryddes bordet för övrigt av en stor vas
full med skära och vita astrar, men uppdukningen föreföll ändå
torftig i jämförelse med den så rikhaltiga och verkligt konstnärliga,
som en gång förberetts åt fru Charlotte Morgan . . .
Annes hungriga gäster tycktes emellertid ej finna, att någon-
ting fattades, och de åto med synbart nöje av de enkla rätterna.
Men efter de första minuterna tänkte inte heller Anne på vad som
fanns eller inte fanns på hennes matsedel.
Fru Morgans yttre företeelse ingav måhända en känsla av
besvikenhet — detta hade även hennes fasta stab av beundrarin-
nor nödgats medge sinsemellan — men hon visade sig vara den
mest underhållande sällskapsmänniska, som gärna är tänkbart. Hon
hade företagit vidsträckta resor och berättade utmärkt. Hon hade
kommit i beröring med många sorters människor och framlade
sina erfarenheter i en så kvick och roande form, att de förtjusta
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
