Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
drag njuta av stundens ljuvlighet ... Jag tycker, att jag liksom
håller framför mina läppar en bägare av skummande vin, och av
den läppjar jag en smula för varje steg . . .
Det var möjligen för att hon var så fullt upptagen med
detta »läppjande», som Anne tog av till vänster, när vägen längre
fram grenade sig. Hon borde ha tagit av till höger, men alltid
sedermera betraktade hon detta misstag som det allra lyckligaste
i sitt liv. Slutligen kommo de fram till en gräsbevuxen, enslig
väg, som så långt de kunde se endast kantades av späda granar.
— Men kors — var ä’ vi? utbrast Diana häpen. — Detta
är ju inte västra Grafton-vägen.
— Nej, det är tvärtom den östra, sade Anne och såg skamsen
ut. _ jag måste ha vikit av åt tokigt håll, när vägen grenade sig.
Jag vet inte precist, var vi äro, men nog ha vi minst ett par kilo-
meter fram till Kimballs.
— Då hinna vi då rakt inte fram till fem, för hon är halv
fem nu, sade Diana med en missmodig blick på sin klocka. -
Vi komma fram, sedan de ha druckit sitt te, och då få de bara
besvär med att servera oss på ny räkning.
— Det är väl bäst vi vända då och gå hem, sade Anne
ödmjukt.
- Ånej, lika väl kunna vi gå fram och vara där i afton, nu
när vi ändå hunnit så’ här långt.
Ett stycke längre bort kommo flickorna till ett ställe, dai
vägen åter grenade sig.
— Vilkendera vägen ska vi nu följa? undrade Diana.
Anne skakade på huvudet.
- Jag vet inte, och vi ha inte råd att göra nagra flera
misstag. Här är en grind och en avtagsväg, som leder rätt in .
skogen. Det måste ligga någon stuga på andra sidan. Lat oss
gå dit och fråga!
- En sådan romantisk stig det här är, sade Diana, medan
de följde dess många bukter och krökningar.
Den löpte fram under sekelgamla furor, vilkas översta gre-
nar flätade sig samman och åstadkommo en ständig skymning,
varuti ingenting utom mossa kunde växa. Den och de nedfa na
barren bildade en brungrön matta, å vilken har och dar en vi se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
