Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel..
— Ja-a, det gör jag, erkände hon öppet. — Det är natur-
ligtvis dumt av den, som är så gammal som jag är . . . Men
vad tjänar det till att vara en oberoende gammal mamsell, om
man inte får vara litet dum, när lusten ibland kommer på en och
man inte gör en människa något för när . . . Litet roligt får
man lov att göra sig ... Jag tror knappt jag rådde med att
leva, om jag inte finge låtsa litet då och då . . . Det händer
inte ofta, att jag blir »avslöjad» liksom i dag, och Charlotta den
Fjärde skvallrar aldrig . . . Men i dag är jag glad att jag blev
ertappad, för nu äro ni här, och tebordet är alldeles i ordning.
Vill ni gå upp i gästrummet och lägga av er era hattar? Det
är den vita dörren mitt framför trappan. Nu måste jag springa
ut i köket och se till, att Charlotte den Fjärde inte låter tevattnet
stå och sjuda. Charlotta den Fjärde är en snäll och bra flicka,
men hon förstår sig inte på att slå på tevattnet i rätta ögonblicket.
Fröken Lavendel trippade ut i köket, ivrig och beställsam,
och flickorna begåvo sig upp i gästrummet, en liten kammare
lika vit som sin dörr. Den fick ljus genom det ena av de båda
murgrönsomkransade vindskupsfönstren och såg ut, sade Anne,
som ett ställe, där ljusa och lyckliga drömmar höra hemma.
— Det här är ju ett riktigt äventyr, tycker du inte? sade Diana.
— Och är inte fröken Lavendel söt, även om hon är en smula
märkvärdig? Hon ser inte ett dugg ut som en gammal mamsell.
— Hon ser ut så som dämpad och mild musik tonar, tycker
jag, sade Anne.
När de åter stego ned, kom just fröken Lavendel bärande
med tekannan, och efter henne, med ett högst skinande och be-
låtet ansikte, tassade Charlotta den Fjärde med en korg med ny-
bakade skorpor.
— Nu få ni lov att tala om för mig vad ni heta, sade
fröken Lavendel. — Vad jag är glad åt att ni äro unga flickor!..
Jag älskar unga flickor. När jag är med sådana, är det så lätt
att låtsa, att jag självär en ung flicka. Jag tycker så illa om —
hon gjorde en litengrimas — att tro jag är gammal . . . Nå,
vilka ä’ ni — baraför bekvämhetensskull? Diana Barry! Och
Anne Shirley. Får jag låtsa, att jag har känt er i hundra ar
och helt enkelt kalla er Anne och Diana?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
