Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
— Ack ja! sade båda flickorna med en mun.
— Nu sätta vi oss ned i lugn och ro och äta av alla sor-
terna, sade fröken Lavendel och såg helt lycksalig ut. - Charlotta,
du sitter vid nedra ändan och skickar omkring kycklingen. Var
det inte stor tur, att jag bakade både korintkaka och munkar!
Visst var det dumt att göra det för låtsfrämmande! ... Jag vet,
att Charlotta den Fjärde tycker så — gjorde du inte, Charlotta?
Men nu kan du se, hur det ändå kommer till pass. Naturligtvis
hade jag inte bakat dem alldeles i onödan, för Charlotta den
Fjärde och jag kunde ha ätit upp dem så småningom. Men
munkar vinna just inte på att gömmas . . .
Tedrickningen försiggick under skratt och glam, och när den
var över, gingo de alla ut i trädgården, som låg där i solned-
gångens varma skimmer.
_ jag tror, att ni har det sötaste stället pa hela Prins Ed-
vards ö, sade Diana och sag beundrande omkring sig.
— Varför kallar ni det Ekostugan? frågade Anne.
— Charlotta, sade fröken Lavendel, gå in i stugan och hämta
det lilla tennhornet, som hänger över klockhyllan.
Charlotta den Fjärde skuttade i väg och återvände med hornet.
- Blås i det, Charlotta! bad fröken Lavendel.
Charlotta lydde och blåste - det blev en på en gång skor-
rande och gäll ton. Ett ögonblicks tystnad uppstod - så ljöd
från skogen på andra sidan floden en hel följd av ekon, ljuva,
lockande, silverklara, som om alla små horn i älvornas rike tu-
tade mot solnedgången . . . Anne och Diana ropade till av föi
tjusning.
- Skratta nu, Charlotta - skratta högt!
Charlotta, som troligen skulle ha lytt, om fröken Lavendel
befallt henne stå på huvudet, steg upp på stenbänken och skrattade
högt och hjärtligt. Ekot upprepade det, som om en hel skara
älvor och tomtar härmat hennes skratt inifrån skogsmarkerna och
längs de furuklädda åsarna.
— Folk brukar alltid mycket beundra mina ekon, sade 10-
ken Lavendel, som om ekona voro hennes personliga egendom.
- Jag tycker själv mycket om dem. De äro riktigt bra sallskap
- om man tar en smula fantasi till hjälp . . . Lugna aftnar sitta
Montgomery, Anne. 177 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
