- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
178

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lilla fröken Lavendel.
ofta Charlotta den Fjärde och jag härute och roa oss med dem.
Charlotta, bär in hornet igen och häng aktsamt upp det på
sin plats!
— Varför kallar ni henne Charlotta den Fjärde? frågade Di-
ana, som var så nyfiken härpå, att hon hållit på att spricka.
— Bara för att hon inte ska blandas bort med de andra Char-
lottorna i mina tankar, svarade fröken Lavendel med största all-
var. _ De likna varandra så mycket allihop, att man inte kan
skilja dem åt. Hon heter egentligen inte alls Charlotta. Vad är
det hon heter nuigen — låt mig se! . . . Jag tror det är Leo-
nora — jaha, det är Leonora. Ni ska veta, såhär förhåller det
sig. Närmamma dog för tio år sedan, kunde jag inte bo kvar
här ensam, och jag hade inte rad att betala den lön en fullvuxen
flicka fordrar. Därför hämtade jag hit lilla Charlotta Bowman,
som hjälpte mig, mot allting fritt och kläder dessutom. Hon hette
verkligen Charlotta - hon var Charlotta den Första. Hon var
nyss fyllda tretton år. Hon stannade hos mig, till hon blev sex-
ton år, och se’n reste hon till Boston, därför att där hade hon
bättre utsikter . . .
Så kom hennes syster till mig. Hon hette Julietta — mo-
dern måtte visst vara svag för granna namn — men hon var så
lik Charlotta, att jag kallade henne det hela tiden, och det tog hon
inte illa upp. Därför brydde jag mig inte om att söka komma
ihåg hennes rätta namn. Hon var Charlotta den Andra, och när
hon flyttade, kom Evelina, och hon blev Charlotta den Tredje.
Nu har jag Charlotta den Fjärde; när hon fyllt sina sexton år —
hon är fjorton nu — kommer hon också att vilja resa till Boston,
och vad jag då ska ta mig till, är mig sannerligen en gåta . .. Char-
lotta den Fjärde är den sista av de Bowmanska flickorna och den
bästa med. De andra Charlottorna läto mig alltid se, att de tyckte
det var enfaldigt av mig att »låtsa» saker och ting, men det gör
aldrig Charlotta den Fjärde, vad hon än tänker inom sig . . . Jag
bryr mig inte om, vad människor tänka om mig, bara de inte visa det.
— Ack, sade Diana och såg med saknad på den nedgående
solen, nu äro vi väl ändå tvungna att gå, om vi skola hinna fram
till Kimballs före mörkret. Så trevligt vi ha haft hos er, frö-
ken Lewis.
178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free