Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Lavendels historia.
omkring. Hon bar en klänning i en varmt mörkröd färg, och
kring hennes huvud och axlar var svept en silvergrå silkesschal.
— Ni ser ut som furuskogens älvadrottning, ropade Anne
muntert.
— Jag tänkte just, att du skulle komma i afton, Anne, sade
fröken Lavendel och skyndade henne till mötes. — Och jag är
dubbelt glad, eftersom Charlotta den Fjärde är borta. Hennes mor
är sjuk, och hon måste gå hem över natten. Jag skulle ha varit
mycket ensam, om inte du hade kommit — till och med dröm-
mar och eko hade inte varit tillräckligt sällskap ... O, Anne, så
söt du är! utbrast hon plötsligt och såg upp på den långa, smärta
flickan, vilkens ansikte skogsvandringen färgat med en mild rod-
nad. — Så söt och så ung! Det är härligt att vara sjutton år!
Vad jag avundas dig! slöt fröken Lavendel helt uppriktigt.
— Men i ert hjärta är ni bara sjutton år, smålog Anne.
— Nej, jag är gammal, eller rättare sagt medelålders, vilket
är vida värre, suckade fröken Lavendel. — Ibland kan jag låtsa,
att jag inte är det, men ibland står sanningen klar för mig . . .
Och jag kan inte försona mig därmed, som de flesta kvin-
nor tyckas kunna . . . Jag är precist lika upprorisk som jag kände
mig, när jag upptäckte mitt första gråa hår . . . Kära Anne, se
inte ut, som om du försökte första! Sjuttonårsåldern kan inte
förstå . . . Jag ämnar låtsa rent ut att också jag är sjutton, och
det kan jag, nu när du är här. Du bär alltid med dig ungdom
i din hand likt en gåva ... Vi ska ha en trevlig afton. Först
kvällsvard — vad vill du ha till kvällsvard? Tänk ut någonting
riktigt gott och hårdsmält!
Det rådde stoj och munterhet inne i den lilla stugan hela
kvällen. Där lagades mat och kalasades och koktes karamellei och
skrattades och »låtsades,» och säkert är, att fröken Lavendel och
Anne uppförde sig på ett sätt, som föga stämde med värdigheten
hos en ogift dam om fyrtiofem år och en stadgad skolmamsell.
När de omsider blevo trötta, satte de sig ned på mattan framfor
den öppna spisen i förmaket, vilket var upplyst endast av det
milda eldskenet och fylldes av en ljuvlig doft från fröken Laven-
dels kruka med torkade rosenblad pa spiselhyllan. Vinden hade
tagit till och suckade och ven kring takskägget, och snön slog
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
