Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror Abes oväder.
Sedan hade han begravt sitt ansikte i Annes knä och låg
kvar sa, skälvande i hela sin lilla kropp. Dora var visserligen
en smula blek om näsan, men fullkomligt lugn, där hon satt med
ena handen vilande i Annes, stilla och orörlig. Det är tvivel-
aktigt, huruvida en jordbävning skulle ha bragt Dora ur fatt-
ningen.
Se’n upphörde ovädret nästan lika plötsligt som det börjat.
Haglet slutade att falla, åskan gav sig mullrande i väg österut,
och solen bröt fram glad och strålande över en värld, så för-
vandlad, att man knappt kunde föreställa sig, att en knapp tre
kvarts timme varit i stånd till en dylik förödelse.
Marilla reste sig från sin knäböjande ställning, matt och
darrande, och sjönk ned i gungstolen. Hennes ansikte var grå-
blekt och förstört, och hon såg tio år äldre ut.
— Ha vi alla kommit levande från detta? frågade hon i
högtidlig ton.
— Jo jo men san, pep Davy muntert. Han var nu karl
igen. — Jag var heller inte ett dugg rädd — bara lite grand i
början . . . Det kom så fasligt plötsligt, så . . . Jag bestämde mig
kvickt som en blink för att låta bli att klå Teddy Sloane om mån-
dag, som jag lovat, men nu gör jag det nog ändå . . . Dora, du,
blev du rädd?
— Ja, jag var nog lite rädd, svarade Dora med sin lilla
värdiga min, men jag höll hårt om Annes hand och läste mina
böner om och om igen.
— Jag skulle nog också ha läst mina böner, bara jag kom-
mit att tänka på’t, sade Davy. — Men, tilläde han triumferande,
du ser, att jag kom igenonTet lika helskinnad som du, fastän jag
inte läste dem.
Anne hällde i Marilla ett glas av hennes starka vinbärsvin
— hur starkt det var, hade Anne all anledning att känna till ge-
nom en erfarenhet från sina yngre år och därefter gingo de
till dörren för att betrakta det sällsamma skådespelet.
Så långt blicken nådde låg ett vitt lager av hagelkorn, så
djupt, att det nådde en vandrare till knäna, hela drivor hade hopat
sig under takskägget och invid yttertrapporna. När, tre eller fyra
dagar senare, dessa hagelkorn smälte, kunde man tydligt se den
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
