- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
199

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Farbror Abes oväder.
— Nu kallar stackars Ingefära dig aldrig mer vid några fula
namn, Anne, sade han, och rösten lät underlig och tjock.
Anne kunde aldrig ha trott, att hon skulle komma att gråta
för Ingefäras skull, men nu kommo tårarna henne i ögonen.
— Hon var allt vad sällskap jag hade, Anne, och nu är
hondöd . . . Usch — jag är ett gammalt nöt, som sitter här och
sörjer över en död fågel ... Men får gå i alla fall ... Jag vet,
att du ämnar säga någonting vänligt, så fort jag hör upp med
att tala — men låt bli det! Gör du det, så börjar jag lipa som
en barnunge . . . Ha ha, ja ja, var det inte ett ohyggligt oväder?
Jag gissar folk inte kommer att skratta åt farbror Abes spådomar
under den närmaste tiden. Det ser ut, som om alla de oväder,
han profeterat i hela sitt liv och som aldrig kommit, nu slagit
ihop sig till ett enda . . . Och tänk, hur han kunde bestämma
själva da’n — det är högst märkvärdigt ... Ja, här ser nätt ut
runt omkring. Jag får lov att se mig om efter några plankor att
laga hålet i golvet med — ett tocket elände!
Avonleas invånare voro fullt upptagna hela den följande
dagen med att hälsa på hos varandra och jämföra, vad man fått
förstört. Hagelmassorna gjorde vägarna ofarbara för hjuldon, så
att man fick gå till fots eller rida. Posten kom sent och med-
förde olycksbudskap från alla delar av ön. Hus hade blivit träf-
fade av åskan, människor dödade eller skadade, hela telefon- och
telegrafnätet hade bragts i oordning, och de kreatur, som gått
ute på marken, hade omkommit.
Farbror Abe vadade tidigt på morgonen ut till smedjan och
tillbragte hela dagen där. Det var nu farbror Abes tur att trium-
fera, och han njöt obeskrivligt av stundens fröjd. Man skulle
göra farbror Abe orätt, om man påstode, att han var glad över
att ovädret rasat, men när det nu en gång kommit, så var han
glad över att han förutspått det — precis på dagen, till på
köpet . . . Farbror Abe glömde, att han med harm tillbakavisat
beskyllningen för att ha bestämt datum. Vad den lilla skillnaden
på klockslag angår, så var ju det en bagatell.
Gilbert gjorde besök på Grönkulla under eftermiddagens
lopp och fann Marilla och Anne träget sysselsatta med att nubba
fast stycken av oljeduk över de sönderslagna fönsterna.
199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free