Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avonlea upplever en skandal.
XXV.
Avonlea upplever en skandal.
En mild junimorgon, fjorton dagar efter farbror Abes ovä-
der, kom Anne långsamt vandrande över Grönkullas gård från
trädgården, i sina händer bärande två tynande stänglar vita nar-
cisser.
— Se, Marilla, sade hon sorgset och höll upp blommorna
framför ögonen på en något barsk och brådskande dam, som hade
håret omvirat med ett brunt linneförkläde och var på väg in i
köket med en plockad kyckling — detta är de enda knoppar, som
ovädret skonat, och till och med de äro ganska illa åtgångna . . .
Ack, vad det gör mig ont . . . Jag, som ville ha några till Matt-
hews grav! . . . Han tyckte alltid så mycket om narcisser.
— Jag saknar dem nog själv, medgav Marilla, fastän jag
inte tycker det är rätt att klaga över dem, när så många värre
saker har hänt — hela grödan förstörd och frukten med.
— Men nu har folk sått havre och vete på nytt, sade Anne
tröstande, och herr Harrison säger, att blir bara sommaren bra,
få vi nog en god skörd, fastän sen . . . Och mina blomsterplantor
ha alla kommit upp igen — men ack, ingenting kan ersätta juni-
narcisserna . . . Stackars lilla Hester Gray får heller inga. Jag-
gick i går kväll hela vägen bort till hennes trädgård och såg efter,
men där fanns inte en enda. Jag är säker på, att hon kommer
att sakna dem.
— Jag tycker inte det är rätt av dig, Anne, att tala så där,
nej sannerligen jag det gör, sade Marilla strängt. — Hester Gray
har varit död i trettio år, och hennes själ är i himlen — vill jag
väl hoppas.
— Ja visst — men se jag tror ändå, att hon ännu håller
av och minns sin trädgård här nere på jorden, sade Anne. —
Jag är övertygad om, att hur länge jag än vistats i himlen, skulle
jag tycka om att titta ned och se någon sätta blommor på min
grav. Om jag hade en trädgård här sådan som Hester Grays,
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
