Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avonlea upplever en skandal.
såvida han inte förändrat sig högst betydligt, sedan jag lärt känna
honom, sade den lilla damen med sin klara och något gälla röst.
Är det sant, att James A. ska gifta sig med något fruntimmer
här på orten?
— Nej för all del — nej! ropade Anne och rodnade med
så skuldmedveten min, att den främmande nyfiket tittade på henne,
som om hon halvt misstänkte henne för några äktenskapliga av-
sikter på herr Harrison.
— Men det har jag läst i en tidning, som kommer ut här
pa öri, envisades det svartögda fruntimret. — En god vän skickade
ett nummer till mig, där notisen var förstruken med blåkrita —
vänner ä’ alltid så kvicka till så’nt där . . . Och över »nyinflyttad
medborgare» stod skrivet James A:s namn.
— Åh, den där notisen var bara skoj, sade Anne, litet
ängslig och förlägen. — Herr Harrison ämnar visst inte gifta sig
med någon ... Det kan jag försäkra er.
— Nå, det var roligt att höra, sade den svartögda damen
och klättrade vigt tillbaka upp på sin plats i vagnen. — För
händelsevis ä’ han redan gift. Jag är hans hustru. Ja, ni må
väl se förvånad ut . . . Här har han väl gått och gällt för ungkarl,
kan jag tro, och krossat hjärtan både till höger och vänster . . .
Men passa dig, James A. — hon nickade eftertryckligt tvärs över
fälten mot det långa vita huset — nu ä’det slut med det nöjet.. .
Här är jag — fast inte hade jag gjort mig besvär med att komma
hit, om jag inte trott, att du haft något fuffens för dig . . . Den
där papegojan han har — hon vände sig åter mot Anne — är
väl lika ful i mun som vanligt?
— Hans papegoja — är död — tror jag, stammade stac-
kars Anne, som i denna stund knappt var säker på sitt eget
namn . . .
— Död! Nå, då blir allting bra, utbrast den svartögda
damen med stor fröjd. — James A. reder jag mig nog med,
bara fågeln är ur. vägen.
Med denna något gåtfulla förklaring nickade hon åt Anne,
och vagnen rullade åter i väg. Anne skyndade till köksdörren,
där hon möttes av Marilla.
— Anne, vad var det där för ett fruntimmer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
