Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avonlea upplever en skandal.
Anne kände absolut icke igen sig i det Harrisonska köket.
Golvet var verkligen skurat, tills det uppnått en hittills okänd
grad av snygghet, och varenda möbel i rummet var dammad.
Spiseln var så blankputsad, att hon kunde spegla sig uti den, väg-
garna voro såptvättade och fönsterrutorna glänste i solskenet. Vid
bordet satt herr Harrison i sina arbetskläder, vilka på fredagen
hade företett diverse luckor och revor, men nu voro helt nätt
lagade och dessutom borstade. Han var slätrakad, och den lilla
hårkrans, han ännu hade kvar, var prydligt vattenkammad.
—• Sitt ned, Anne, sitt ned, sade herr Harrison med ett ton-
fall, som endast var tva nyanser skilt från det, som ansågs höra
till goda tonen på begravningar i Avonlea. — Emily har åkt över
till Carmody med fru Lynde — de ha redan blivit de såtaste
vänner . . . Hur ska man nånsin bli klok på fruntimmer? . . .
Nu, Anne, är det slut med mitt fria och otvungna liv, hå hå, ja
ja! . . . Nu blir det att hålla sig snygg och ha propert ikring sig,
så länge det blir en förunnat att vandra i jämmerdalen — mänsk-
ligt att se . . .
Herr Harrison gjorde sitt bästa för att tala med tungt svår-
mod i rösten, men någonting inne i hans ögonvrå förrådde honom.
— Herr Harrison, ni är glad åt att er hustru har kommit
tillbaka, ropade Anne och hötte med pekfingret åt honom. — Det
är inte värt ni försöker spela någon komedi, för det syns tydligt ändå.
Herr Harrison log, ehuru icke synnerligen hjärtligt.
— Åja — man vänjer sig ju vid allt, sade han. — Sade
jag, att jag blev ledsen, när jag såg Emily, så narrades jag . . .
En karl behöver sannerligen en smula beskydd i ett samhälle, där
han inte kan spela ett parti bräde med en granne utan att be-
skyllas för att vilja gifta sig med den grannens syster och tvärt
får förlovningsannonsen insatt i tidningen.
— Ingen människa skulle ha trott, att ni gjorde Isabella
Andrews er kur, om ni inte låtsat er vara ogift, sade Anne i för-
manande ton.
— Jag har visst ingenting låtsat. Om någon hade frågat
mig, om jag var gift, skulle jag naturligtvis ha svarat ja. Men
alla togo det bara för givet. Och jag själv var visst inte angelä-
gen om att röra i saken — därtill var den sannerligen alltför
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
