- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
217

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Där vägen kröker.
och hon hjälper mig med att sy och lappa åt tvillingarna, så det
finns då inte en tillstymmelse till skäl, varför du inte skulle fara.
Anne satt länge i djupa tankar vid sitt fönster den kvällen.
Glädje och saknad stredo med varandra i hennes hjärta. Äntli-
gen — helt plötsligt och oväntat — stod hon vid kröken av vä-
gen, och där framme låg högskolan med hundratals regnbågskim-
rande syner och förhoppningar . . . Men Anne hade också klart
för sig, att när hon vek av i den nya riktningen, så måste hon
också säga farväl till många roliga saker — alla de små enkla
plikter och intressen, som blivit henne så kära under de senaste
två åren och som hon gjort så nöjsamma och glädjerika just
genom den hänförelse, hon lagt uti dem. Hon måste avstå från
skolan — och hon höll av varenda en av sina lärjungar, också
de dumma och stygga. Blotta tanken på Paul Irving kom henne
att undra, om verkligen ordet »högskola» ägde makt att besegra
alla andra intressen . . .
— Jag har slagit en hel massa små rötter de här båda sista
åren, förtrodde Anne månen, och när jag nu blir uppryckt, så
kommer det att göra ont . . . Men det ar nog ändå bäst att fara.
— Marilla har ju rätt, när hon säger, att det inte finns något
rimligt skäl, varför jag inte skulle göra det. Jag får lov att hämta
fram alla mina ärelystna forhoppningar och se till att de inte
alldeles rosta . . .
Anne skickade in sin avskedsansökan dagen därpå, och se-
dan fru Rachel haft ett ömt och ganska upprört samtal med Ma-
rilla, antog hon med tacksamhet anbudet att för framtiden slå sig
ned på Grönkulla. Men hon önskade bo kvar på sin egen gård
över sommaren; egendomen skulle ej säljas förrän frampå hösten,
och det var mycket, som behövde rustas och göras i ordning.
— Aldrig hade jag väl tänkt mig, att jag skulle komma att
bo så långt från landsvägen som på Grönkulla, suckade fru Rachel
för sig själv. — Men hur det är — jag tyckte det låg ännu värre
»undan» förr i världen — Anne har ju en massa vänner, som
komma och hälsa på, och tvillingarna sätta nog liv i spelet . . .
Och hellre bodde jag då på bottnen av en brunn, än jag flyttade
från Avonlea.
Dessa båda märkliga beslut fördes snart vidare av ryktet,
217

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free