Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
XXVII.
En eftermiddag i Ekostugan.
— Vart ska du gå, Anne, som ä’ så fin? undrade Davy. —
Du ser snobbig ut i den klänningen.
Anne hade kommit ned till middagen i en ny klänning av
blekgrönt musslin - den första färg hon burit efter Matthews
död. Den klädde henne utmärkt, i det den framhävde de fina,
blomlika skiftningarna av hennes hy och hårets guldbruna glans.
— Davy, det där ordet tycker jag inte om att du använder, sade
hon, det vet du nog. Jag ska gå till Ekostugan.
— Får jag följa med, bad Davy.
— Du skulle få följa med, om jag skulle åka. Men nu ska
jag gå, och det är för långt för dina små ben. Dessutom ska
Paul gå med, och du brukar ju inte trivas i hans sällskap.
- Åh, jag tycker mycket mera om Paul än jag har gjort
förut, sade Davy och lät skeden göra ett väldigt »strandhugg» på
den såsomflutna ö, hans pudding föreställde. — Se’n jag har bli-
vit så snäll själv, gör det mig inte så mycket, att han är ändå
snällare . . . Håller jag i som nu, ska jag nog hinna fatt honom
en vacker dag — både med att vara snäll och orka gå . . . Paul
är för resten väldigt hygglig mot oss pojkar i andra förberedande.
Han låter inte de stora pojkarna bråka med oss, och han lär oss
många roliga lekar.
— Hur kom det sig, att Paul trillade i bäcken i går mid-
dag? frågade Anne. — Jag mötte honom på lekplanen, och då
var han så pölvåt, att jag genast skickade hem honom för att
byta om kläder utan att ge mig tid att fråga vad som hänt.
— Ja-a, det var delvis en olyckshändelse, förklarade Davy. -
Han stack ned huvet med flit, men resten av honom ramlade efter,
utan att han ville det . . . Vi voro alla nere vid bäcken, och
Prillie Rogerson blev ond på Paul för någonting — hon är en
faslig retsticka, fastän hon är vacker — och sa’, att hans farmor
la’ upp hans hår på papitjotter av gamla handsktutor varenda
kväll . . . Paul hade nog struntat i vad hon sa’, om inte Gracie
Montgomery, Anne. 225 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
