Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
sig. Där låg så mycket snö på gångarna, och jag är säker på
att hon blev våt om fotterna. Allt se’n dess har jag märkt, att
hon är trött och modstulen och ser ut att leds vid . . . Det är
som om hon rakt tappat intresset för allting, vet fröken. Aldrig
låtsar hon, att här kommer främmande, inte dukar hon tebord,
inte gör hon sig fin själv som förr . . . Det är bara när fröken
kommer, sonT hon blir liksom en smula upplivad . . . Och kan
fröken tänka sig — här sänkte Charlotta stämman, som om hon
ämnade meddela något hemskt och fasaväckande symtom — det
värsta är, att hon aldrig blir ond nu för tiden, när jag slår sönder
saker . . . Vet fröken, i går så slog jag sönder hennes gröna och
gula skål, som alltid har stått på bokhyllan . . . Den hade hennes
farmor med sig hitut från England, och fröken Lavendel var väl-
digt rädd om den. Jag stod och dammade den så varligt och
nätt, må fröken tro, och så rätt som det var gled den ur hän-
derna på mig, innan jag hann grabba tag om den, och gick i
hundra bitar ... O, så ledsen och så rädd jag blev! . . . Jag
tänkte fröken Lavendel skulle banna mig förskräckligt, och hellre
hade jag tagit emot det än sett henne göra som hon gjorde . . .
Hon bara kom in och tittade på’t och sa’: »Det gör ingenting,
Charlotta. Plocka upp bitarna och kasta bort dem! Va’ tycker
fröken: Plocka upp bitarna och kasta bort dem! — precis som
om det inte varit hennes farmors fina skål från England . . . Ack
nej, hon är inte kry, och jag känner mig så fasligt ängslig.
Hon har ingen, som ser om sig, mer än mig.
Charlottas ögon svämmade över av tårar. Anne klappade
vänligt den lilla bruna tassen, som höll den spräckta muggen med
smultronen uti.
— Jag tror, att fröken Lavendel behöver litet ombyte, Char-
lotta. Hon vistas för mycket här i ensamheten. Kunna vi inte
locka ut henne på någon liten resa?
Charlotta skakade modlöst på huvudet med dess yviga
rosetter.
— Jag tror inte det skulle göra någon nytta, fröken. Frö-
ken Lavendel är inte road av att fara bort och hälsa på. Hon har
bara tre släktingar, som hon umgås med, och dem besöker hon
bara för det ska så vara, säger hon. Förra gången när hon kom
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
