- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
238

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
ting, som smakade av oärlighet, falskhet och lumpenhet. De voro
måhända alla omedvetna om, att de inhämtat dylika lärdomar, men
de skulle komma att minnas dem och följa dem långt efter
det de glömt bort Afganistans huvudstad och årtalen från Ro-
sornas krig.
— Ännu ett skede av mitt liv har gått till ijnda, sade Anne
högt och stängde sin skrivpulpet. Det var egentligen en mycket
vemodig känsla, men den poetiska tanken på detta »tilländagångna
skede» tröstade henne en smula.
Genast vid lovets början tillbragte Anne fjorton dagar i Eko-
stugan, vilket beredde alla, som saken närmare angick, stort nöje.
Hon tog fröken Lavendel med sig på en resa till staden för
att »gå i bodarna» och övertalade henne att köpa sig en ny
musslinsklänning. Sedan kom den angenämt spännande förströ-
elsen att klippa till och sy den, varvid den lycksaliga Charlotta
den Fjärde fick tråckla och sopa upp allt spink, som föll på gol-
vet. Fröken Lavendel hade förut klagat över, att hon tappat in-
tresset för allting, men den vackra klänningen tände ny glans i
hennes ögon.
- Vad jag måtte vara för en flärdfull och dåraktig männi-
ska! suckade hon. — Jag riktigt skäms över att en ny klänning —
även om det är musslin med förgätmigejkvistar på — ska kunna
muntra upp mig så, medan ett gott samvete och ett ovanligt rund-
ligt bidrag till hednamissionen ingenting förmått.
Då besöket varat halva tiden, gick Anne hem till Grönkulla
på en dag för att stoppa tvillingarnas strumpor och expediera en
del av de frågor, som den vetgirige Davy samlat på lager. På
kvällen vandrade hon nedåt strandvägen för att hälsa på Paul h-
ving. När hon passerade förbi det låga, fyrkantiga fönstret in till
fru Irvings förmak, uppfångade hon en skymt av Paul, som satt i
knäet hos någon. Men i nästa ögonblick kom han flygande ut i
förstugan.
— O, fröken Shirley, ropade han, utom sig av fröjd, ni kan
aldrig tänka er vad som har hänt! Någonting så gränslöst roligt!
Min pappa har kommit — tänk bara! Min pappa är här! Stig
in genast! Pappa, det här är min egen rara skolfröken! Pappa
vet nog!
238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free