Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
— Jag iår verkligen lov att laga den där revan i gardinen i
morgon, sade hon och tittade på den, som om den varit det enda
av vikt och betydelse just nu. — De där gardinerna tycker jag
inte ha varit så särdeles hållbara, när man besinnar, hur mycket
jag gav för dem ... Nå bevara mig väl — har inte Charlotta
glömt igen att damma ledstången! Jag ska minsann ge henne en
uppsträckning, ska hon få se . . .
Anne satt på förstugutrappan, när Stephen Irving kom van-
drande framåt gångstigen och gick in i trädgården.
— Detta är det enda ställe, där tiden står stilla, sade han
och såg sig omkring med rörda blickar. — Ingenting har föränd-
rats på den här stugan eller i trädgården, sedan jag var här för
tjugofem år sedan. Det gör, att jag känner mig ung på nytt.
— Det yet ni väl, att tiden står stilla i förtrollade slott, sade
Anne allvarligt. — Det är först när prinsen kommer, som det be-
gynner hända saker och ting. ’
Herr Irving log litet vemodigt mot hennes uppåtvända ansikte,
som ly.ste av ungdom och hopp.
— Ibland kommer prinsen för sent, sade han.
Men han bad inte Anne »uttrycka sig som folk» . . . Han
förstod, han - likt alla besläktade själar . . .
— Ack nej, inte om han är den rätte prinsen, som kommer
till den rätta prinsessan, sade Anne och skakade med stor bestämd-
het på sitt rödbruna huvud, i det hon öppnade förmaksdörren.
När han gått in, stängde hon väl igen den efter honom och
vände sig emot Charlotta den Fjärde, som kommit ut i förstugan
och med ögonen på skaft såg ut som en bild av den livslevande
nyfikenheten.
— Åh, sötaste fröken Shirley, viskade hon, jag tittade ge-
nom köksfönstret, och tänk vad han är stilig . . . Och just den
rätta åldern för min fröken . . . Säj, fröken lilla, tycker ni det
vore mycket orätt gjort att lyssna vid dörren?
— Ja, alldeles förskräckligt orätt gjort, sade Anne med stor
bestämdhet. - Så följ du bara med mig, så gå vi utom håll för
frestelsen. Marsch, Charlotta lilla!
— Jag kan ingenting göra, och det är så långsamt att bara
gå och vänta, suckade Charlotta. — Tänk, fröken, om han nu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
