Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
alla fall inte friar! Man kan aldrig vara säker på karlarna — man
vet aldrig, var man har dem . . . Min äldsta syster, den som hette
Charlotta från början, hon trodde en gång, att hon var förlovad
med en så’n där juvel. Men det visade sig, att så hade inte han
menat, och se’n så sa’ hon, att aldrig tror hon mera på vad en
karl säger . . . Och så har jag hört talas om ett annat fall — det
var en karl, som trodde att han var så vådligt kär i en flicka, och
när det kom till kritan, så var det system han hela tiden velat
ha . . . Vad tycker fröken? När en stor och stark karl inte vet
vad han vill, hur ska då en stackars flicka kunna göra det?
— Vi går ut i köket och putsar silverskedarna, föreslog
Anne. — Det är ett göra, som lyckligtvis inte fordrar att man
tänker — för se tänka kan jag rakt inte i afton. Och så få vi
tiden att gå.
Det gick en timme. Då, just som Anne lade ned den sista
blänkande skeden, hörde de stora förstugudörren stängas. Båda
sökte helt uppskrämda tröst i varandras ögon.
— Ja, se går han nu, fröken, flämtade Charlotta, går han
nu, så här tidigt — då har det slagit i baklas alltihop och blii
aldrig bra . . .
De flögo till fönstret. Herr Irving ämnade tydligen alls inte
gå sin väg. Han och fröken Lavendel vandrade långsamt framåt
mittelgången bort mot stenbänken.
— Ser fröken, ser fröken - han har lagt armen om livet
på henne! viskade Charlotta den Fjärde i salig hänförelse. - Han
måste ha friat till henne, annars skulle hon aldrig tillåta att han
gjorde så där ...
Anne grep Charlotta själv om hennes korta och tjocka midja
och dansade runt med henne i köket, tills båda tappade andan.
- O, Charlotta, ropade hon förtjust, jag vet mig aldrig
förut ha ägt några profetiska gåvor, men nu ska jag spå! . . . Det
kommer att stå bröllop här i Ekostugan, innan lönnarnas blad hun-
nit rodna. Uttrycker jag mig, så att också en ann’ blir klok pa
vad jag menar?
- Ja, för all del, sade Charlotta, - Vad bröllop är, det
vet man nog ... Det var bara förut, som fröken talte så rörigt.
Vad nu då — fröken gråter? Vad då för?
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
