Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesi och prosa.
Det vore nog, när allt kommer omkring, en ganska lycklig för-
måga att kunna betrakta vår nyktra värld genom ett hjälpmedel,
som omgåve saker och ting med ett glädjens och friskhetens
skimmer, osynligt för sådana prosaiska varelser som hon själv och
Charlotta den Fjärde.
— När ska bröllopet stå? frågade hon efter en stunds tystnad.
— Den sista onsdagen i augusti. De skola vigas i träd-
gården inne i kaprifoliebersån — just det stället, där herr Irving
friade till henne för tjugofem år sedan. Marilla, det är roman-
tiskt, även om man uttrycker sig i prosaiska ordalag. Inga ska
bjudas, utom fru Irving och Paul och Gilbert och Diana och jag
och fröken Lavendels kusiner. Och med sex-tåget ska de fara för
att sedan göra en bröllopsresa till Stillahavs-kusten. När de komma
tillbaka på hösten, ska Paul och Charlotta flytta efter till Boston
och stanna hos dem. Men Ekostugan ska lämnas kvar precis som
den är — fastän de ska förstås sälja hönsen och kon och spika
bräder för fönsterna — och varenda sommar komma de hit och
bo i den. Det blir bra roligt. Jag skulle ha gått och sörjt borta
i Redmond i vinter, om jag hade måst tänka mig den rara lilla
Ekostugan öde och övergiven, med tomma rum - eller ännu
värre, med främmande människor boende där. Men nu törs jag
tänka på den, alldeles som jag varit van att se den - den ligger
och väntar så nöjd och stilla på att sommaren ska komma och ha
med sig liv och rörelse och skratt igen. —
Det fanns i Annes lilla värld ännu mera romantik än den,
som fallit på de återförenade älskandes lott borta i Ekostugan.
Anne råkade komma rakt på den en afton, då hon vandrade upp
till Tallbacken längs skogsstigen och därför steg direkte in i fa-
miljen Barrys trädgård.
Diana Barry och Fred Wright stodo tillsamman under den
lummiga pilen. Diana stödde sig mot dess gråa stam, med ögon-
fransarna fällda över ovanligt högröda kinder. Hennes ena hand
fasthölls av Fred, som stod med sitt ansikte nedböjt over hennes
och stammade någonting med mycket lågmäld och allvarlig i öst.
Det fanns inga andra människor till i världen utom de sjalva i
detta trollska ögonblick, så att ingendera av dem såg Anne, som
efter att i blinken ha uppfattat situationen på en gång bestört oci
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
