Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesi och prosa.
Diana såg sårad ut.
— Jag trodde inte du skulle göra narr av mig, Anne, sade
hon förebrående.
— Käraste du, inte gör jag narr av dig, ropade Anne ånger-
fullt. — Jag bara skojade lite grand med dig. Jag tror du kom-
mer att bli den sötaste lilla husmor i hela världen. Och visst är
det rart av dig att redan göra upp, hur du ska ha det i ditt lilla
drömhem.
Anne hade ej väl yttrat ordet »drömhem,» förrän det fängs-
lade hennes fantasi, och hon började genast bygga på sitt eget.
I det härskade naturligtvis en man med utomordentliga själsgåvor,
mörklagd, stolt, med någon fallenhet för svårmod . . . Men under-
ligt nog höll även Gilbert Blythe till där, och han lät inte visa
bort sig, utan hjälpte egarinnan med att hänga upp tavlor, staka
ut trädgårdsrabatter och förrätta diverse andra hemtrevliga sysslor,
som den stolte och inbundne hjälten tydligen aktade under sin
värdighet. Anne sökte mota bort Gilberts blid ur sitt di ömslott,
men den var mycket envis, så att Anne, som hade bråttom, gav
slutligen upp försöket och fortsatte sitt luftiga byggnadsarbete
med sådan framgång, att hennes »drömhem» stod både färdigt
och möblerat, innan Diana åter tog till ordet.
- Du tycker nog det är litet lustigt, Anne, att jag är kär
i Fred, när han är så olika den sortens man jag förut alltid sagt
jag skulle gifta mig med — en, som är lång och ståtlig . . . Men
hur det är, så önskar jag inte Fred lång och ståtlig, därför att —
ja, du förstår, då vore han inte Fred. Det förstås, tilläde hon
med smått bekymrad min, vi komma att bli ett fasligt fett och
knubbigt par. . . . Fast nog är det ändå bättre än om den ena
av oss vore kort och tjock och den andra lång och mager, som
Morgan Sloane och hans hustru. Fru Lynde säger, att hon alltid
tänker på en etta och en nolla, när hon ser dem komma vand-
rande.
— Ja, sade Anne till sig själv den aftonen, när hon bor-
stade håret framför sin spegel med förgylda ramen, jag är glad
att Diana är så lycklig och belåten. Men när min tur kommer
— om den nånsin gör det — så hoppas jag, att det måtte ligga
någonting mera gripande och storslaget över det hela . . . Men
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
