- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
253

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bröllop i Ekostugan.
se det var också Dianas mening förr i tiden. Otaliga gånger har
jag väl hört henne säga, att hon aldrig skulle förlova sig på det
vanliga futtiga och beskedliga sättet — ett stordåd måste den ut-
föra, som ville vinna hennes hand . . . Men hon har förändrat
sig. Kanhända jag också kommer att förändras? . . . Nej vars!
Jag föresätter mig, att det ska jag inte. Usch, det är ändå harm-
ligt med sådana här förlovningar, som komma och ta bort ens
allra bästa vänner för en . . .
XXX.
Bröllop i Ekostugan.
Den sista veckan i augusti gick in. Då skulle fröken La-
vendel stå brud. Fjorton dagar senare skulle Anne och Gilbert
resa till högskolan i Redmond. En vecka därefter skulle fru
Rachel Lynde flytta till Grönkulla och sätta upp sina husgudar i
det förutvarande gästrummet, som redan stod fullt färdigt för att
taga emot henne.
Hon hade sålt på auktion alla möbler och husgeråd, som
hon ej behövde, och njöt för närvarande av den lovvärda syssel-
sättningen att hjälpa familjen Allan att packa in sina ägodelar.
Pastor Allan skulle hålla sin avskedspredikan söndagen därpå.
Stora förändringar stundade sålunda, och Anne kände ett visst
vemod blanda sig med de glada framtidsförhoppningarna.
— Förändringar ä’ inte enbart nöjsamma, men di ä’ mycket
nyttiga ting, sade herr Harrison i begrundande ton. — Ingenting
borde hålla i oförändrat längre än två år - allra högst. Får det
räcka längre, så surnar det . . .
Herr Harrison satt och rökte på sin veranda. Hans hustru
hade med stor självuppoffring givit honom lov att röka inne i
salen, om han satte sig vid ett öppet fönster. Herr Harrison be
lönade detta ädelmod med att gå utomhus för att röka i friska
luften, och båda parterna voro sålunda belåtna med varandra.
Anne hade kommit för att bedja fru Harrison om några av
hennes gula dahlior. Hon och Diana ämnade sig till Ekostugan
253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free