Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bröllop i Ekostugan.
ket buller som möjligt, men när den starka klangen dött bort,
ljöd från uddar och vikar och skogsbryn på andra sidan floden
ett melodiskt och mångstämmigt spel av »älvors bröllopsklockor,»
vilka tonade så klara och milda och med allt svagare »bing-bång»,
»bing-bång» — alldeles som om fröken Lavendels älskade ekon
bjödo henne hälsning och farväl. Och så, med denna signade
klockeklang tonande omkring sig, åkte fröken Lavendel bort från
sitt gamla liv av drömmar och fantasier till en fullare verklighets-
tillvaro i den idoga världen där borta på andra sidan.
Två timmar senare komnio Anne och Charlotta vandrande
tillbaka på stigen. Gilbert hade gått till Grafton i ett ärende, och
Diana hade lovat »en viss person» att återvände hem så fort som
möjligt. Anne och Charlotta skulle nu göra i ordning efter festen
och stänga den lilla Ekostugan. Trädgården låg i full belysning
av aftonsolens sken, med fladdrande fjärilar och surrande bin, men
det lilla huset hade redan över sig en ödslighetens och övergiven-
hetens prägel.
— Ack, ack, vad här ser ensligt ut! snyftade Charlotta den
Fjärde, som gråtit hela vägen hem från stationen. — Ett bröllop
ä’ då inte mycket roligare än en begravning, när allting är förbi. . .
Det blev en arbetsam eftermiddag. Blomsterdekorationerna
skulle tagas ned, glas och porslin diskas. De goda saker, som
blivit över, packades ned i en korg för att fägna Charlottas yngre
bröder där hemma. Anne gav sig ingen ro, förrän allting åter
var ordnat och insatt. Sedan Charlotta gått hem med sitt läckra
rov, gick Anne genom de tysta rummen och stängde för fönster-
luckorna, med en känsla som om hon ensam vandrade genom nå-
gon öde festsal. Därefter låste och reglade hon dörren och satte
sig under silverpoppeln för att vänta på Gilbert. Hon kände sig
ganska trött, men hennes hjärna var i livlig verksamhet.
— Vad tänker du på, Anne? frågade Gilbert, som kom
framåt stigen. Hästen och kärran hade han lämnat uppe på
landsvägen.
- På fröken Lavendel och herr Irving, svarade Anne dröm-
mande. - Är det inte härligt att veta att allt har fått en sådan lyck-
lig utgång — att de ha funnit varandra igen efter så många åis
skilsmässa och missförstånd!
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
