Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bröllop i Ekostugan.
— Jo, det är vackert, svarade Gilbert och såg ned i Annes
uppåtriktade ansikte. — Men hade det inte varit ännu vackrare,
Anne, om det inte hade varit någon skilsmässa eller något miss-
förstånd — om de vandrat hand i hand hela vägen genom livet,
utan några minnen bakom sig utom dem, de haft gemensamt?
Anne kände sitt hjärtas slag bli sällsamt oroliga, och för första
gången slog hon ned ögonen under Gilberts blick. Färgen
steg och sjönk på hennes ansikte. Det var som om ett täckelse,
vilket höljt hennes inre medvetande, plötsligt dragits åt sidan och
för hennes syn uppenbarat en värld av hittills aldrig anade känslor
och verkligheter. Kanhända, när allt kommer omkring, träder inte
det »vidunderliga» in i ens liv med pornp och ståt och jublande klang,
likt en båld riddersman, som nalkas på sin eldiga springare, kanske det
smyger sig intill en stillsamt och lugnt som en gammal vän, kanske
det ter sig som den nyktra vardagligheten, tills med ens en
plötslig stråle av ljus kastas däröver och röjer den skönhetsvärld,
som bor där inom . . . Kanske — kanske att kärlek siar ut ur
knoppens gröna hylsa.
Så föll täckelset åter, men den Anne, som vandrade uppåt
den mörknande stigen, var ej alldeles samma Anne, som kommit
åkande så glatt framåt den aftonen förut. Flickåren lågo bakom
henne, som undanskjutna av en osynlig hand, och framför henne
öppnade sig hennes tillvaro som ung kvinna, med all dess tjus-
ning och hemlighetsfullhet, dess sorger och fröjder.
Gilbert sade ingenting mera, men han blickade in i framtiden
även han, och han mindes det uttryck, han nyss sett avspeglat i
Annes känsliga ansikte. Fyra års allvarligt, strävsamt arbete —
och sedan väntade honom belöningen av ett samlat kunskapsmått
och ett hjärta, som länge varit hans i kärlek och tro.
Bakom dem i trädgården slumrade den lilla Ekostugan för-
sänkt i skuggor. Den var ensam, men ej övergiven för alltid.
Ännu var det ej slut med drömmar och skratt och glättig levnads-
lust; det skulle komma framtida, soliga somrar till den lilla stugan,
och den hade råd att vänta. Och på andra sidan floden i det
slocknande purpurskimret lågo ekona och bidade sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
