Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångenskapen i Danmark och flykten till Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iförd bondekläder, som han oförmärkt lyckats skaffa sig, och
ställde till fots kosan söderut. Han undvek stora landsvägen
och smög fram på ensliga, slingrande skogsstigar. Emellertid
påskyndade han sin färd, så att han andra dagen vid
middagstiden anlände till Flensburg. Där träffade han några sachsiska
köpmän, som förde en oxdrift från Jylland och ämnade sig
tillbaka till Tyskland. Med dessa gaf han sig i sällskap och
drog sålunda utan vidare äfventyr till Lybeck. Han
anlände dit den 30 september och fick härberge hos en rik
köpman, Kordt König, hvilken upptog honom i sitt hus. Inför
rådet gaf han sig snart till känna och sökte åt sig utverka
skydd.
Man kan lätt tänka sig Erik Banérs ängslan och
förtrytelse, då han förnam, att den honom anförtrodde fången
afvikit, och såg sig drabbad af den högst kännbara
penningeförlusten. Han gjorde hvad han kunde för att utspana
flyktingen, men denne hade fått godt försprång. Snart förnams,
att Gustaf uppehöll sig i Lybeck. Konung Kristian antastade
då Banér hårdeligen och skickade honom till Lybeck för att
återfordra Gustaf. I själfva verket var dennes belägenhet här
till en början ganska osäker. De styrande i Lybeck ville då
ännu undvika att komma i delo med konung Kristian och
visade sig därför ej obenägna att efterkomma Erik Banérs kraf.
De tilltalade därför Gustaf skarpt och sade, att eftersom han
var konungens fånge och hade rymt ur sitt fängelse, borde
han återsändas dit igen. I samma riktning uttalade sig
Banér, som inför rådet i Gustafs närvaro återfordrade honom.
Han beskyllde honom för en trolöshet, som ej vore att
förmoda af en riddersman, än mindre af en släkting. Det
företeddes ock ett af konungen egenhändigt skrifvet bref, hvari
rådet med svåra hotelser uppfordrades att utlämna flyktingen.
Gustaf förde med frimodig vältalighet själf sin
försvarstalan. »Ingen ärlig man», sade han, »skall med något skäl bevisa,
att jag är någon fånge, enär jag blef aflämnad som gisslan.
Komme den fram, som rätteligen och med sanning kan
bevisa, uti hvilken skärmytsel eller på hvilket rum jag och de
andra gode svenska män, som svikligen bortfördes, stadde
voro den tid vi blefvo fångade, eller hvilka de voro, som oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
