Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 36 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äfventyrsfärden i Dalarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var dock besluten att ej släppa sitt rof. Han satte sig ånyo
upp i släden och for förbi sin egen gård till Brun Bengtsson
på Sätra, hvilken då var konungens befallningsman. För denne
berättade han, hurusom Gustaf Vasa på god tro uppehöll sig
på hans gård och därstädes, om nödig handräckning erhölles,
med lätthet kunde gripas. Arendt kvardröjde öfver natten
på Sätra, där han och fogden gjorde sig glada öfver den goda
fångst, hvilken de nu hade så godt som i händerna. Följande
morgon anträdde de återvägen till Ornäs och hade då tjugo
man af fogdens folk med sig.

Barbro Stigsdotter.

Men det lömska anslaget hade då redan blifvit
omintetgjordt. Arendts hustru Barbro Stigsdotter tillhörde en ättstor
släkt; hon var systerdotter till biskopen i Västerås Otto
Svinhufvud, och hennes fader Stig Hansson var en i
Österdalarne myndig man; hon hade äfven i sitt hjärtelag något
storslaget och skydde sin mans lågsinthet, hvilken hon af
erfarenhet måtte hafva lärt känna. Då hon föregående dag sett
Arendt i brådskande fart köra förbi Ornäs på väg till Sätra,
anade hon oråd. Hon yppade för Gustaf det svek, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>