Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Eröfringen af Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eröfringen af Uppsala.
Främst hade Gustaf nu sina tankar riktade på sin
fädernebygd Uppland, som dessutom genom sitt läge vid hufvudstaden
var af så stor vikt. Dit sände han redan i början af maj sin
hufvudstyrka under befäl af fältöfverstarne Lars Olofsson och
Lars Eriksson, hvilka äfven uppbådade allmogen i en del af
landskapet. Hela bondehären lägrade sig i skogen
Rymningen, ett par mil sydvest om Upsala.
Gustaf Trolle var då på väg från Helsingland, där han
fruktlöst försökt att för sig och konung Kristian vinna
allmogen; i Gefle hade man skjutit efter honom med pilar,
hvarför han dragit sig därifrån till Öregrund. I Upsala rådde nu
stor bestörtning. Bengt Bjugg, hvilken som ärkebiskopens
fogde förde befälet, lät utsända spejare till Rymningen, men
dessa blefvo där uppsnappade; genom dem fick man
underrättelse om stadens ringa försvarsstyrka, hvarför man beslöt
att ofördröjligen angripa. De förskräckta kanikerna
begagnade en religiös förevändning som skäl att söka utverka ett
uppskof. De sände en beskickning till fältöfverstarne med
anhållan, att fientligheterna måtte någon tid inställas, emedan
man rustade sig att fira Erik den heliges fest, då hans ben
skulle bäras mellan nya och gamla Uppsala. Men fältöfverstarne
gåfvo till svar, att det tillkom svenske män och icke
utländska att föra den helige Eriks skrin och aflefvor; därför ville
de göra sitt bästa för att vid högtiden själfva vara i Uppsala.
De kvarhöllo dessutom beskickningen, tills hela hären stod
färdig att draga mot Uppsala.
Bengt Bjugg, som var en öfverdådig man och förut
vunnit några små framgångar mot dalkarlarne, ville nu skrytsamt
visa, att han för sin del icke bar någon fruktan. I en
trädgård mellan den större och mindre ärkebiskopsgården lät han
för sig och sitt folk anrätta ett präktigt gästabud.
Trädgårdsplanket lät han nedrifva, på det stadens invånare lättare
skulle få se, huru litet han fruktade det förestående anfallet.
Knektarne togo sig här för att dricka, dansa och sjunga med
skriande och braskande tills efter midnatt, då de trötta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0061.html
