Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms börjande belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däremot längre fram sin fångenskap. Sedermera befriades äfven
Kristina Gyllenstjerna, för hvilken Sören Norrby lagt sig ut
i förhoppning att vinna hennes genkärlek.
I lägret vid Brunkeberg blef Gustaf nu äfven allt hårdare
ansatt. De danska trupperna gjorde tidt och ofta smärre
utfall, hvarvid det kämpades med omväxlande lycka; det visade
sig, att Gustafs folk ej var synnerligt rustadt och skickligt för
ett belägringskrig. Gustaf kunde därför ej behålla ställningen
vid Brunkeberg, utan måste tillbakaflytta sitt läger. Under befäl
af den tilltagsne Staffan Henriksson gjorde danskarne slutligen
med samlad makt ett utfall i två stora hopar, af hvilka den
ena förlades uti bakhåll i skogen vid Solna kyrka. Mot den
andra hopen, som drog mot lägret, upptog Lars Eriksson
striden med hurtigt mod. Efter ett kort vapenskifte låtsade
danskarne taga till flykten och Lars Eriksson förföljde dem tills
han råkade ut för det i Solnaskogen förlagda bakhållet. Han
blef då af bägge skarorna omsluten, men värjde sig manligt
och slog sig igenom, dock ej utan stor manspillan. Denna
förlust var ganska kännbar, helst som Gustaf för tillfället ej
hade mycket folk hos sig. Han fann nu ställningen vid
Brunkeberg ohållbar, hvarför han flyttade lägret till Rotebro, 2 mil
från staden.
Tre veckor hade nu förflutit sedan Gustafs ankomst till
Stockholm. Han hade ej mycket folk hos sig, enär en del
stupat under striderna, en annan del måst hemförlofvas,
åtskilliga hade äfven utan erhållen tillåtelse begifvit sig hem.
Ur denna förlägenhet hjälptes Gustaf därigenom, att
helsingarne, efter lång betänketid, ändtligen gjort sig redo att ansluta
sig till rörelsen, samt mangrant och välrustade inställde sig i
lägret vid Rotebro. De blefvo nu så mycket mer välkomna
och fingo till fältöfverste den käcke Lars Olofsson. Staffan
Sasse, som redan af Kristina Gyllenstjerna vidtalats att komma
med undsättning från Lybeck, men hittills overksam afvaktat
händelsernas utveckling, inställde sig nu äfven med skepp och
manskap. Han medförde 60 krigserfarna män, af hvilka man
sedermera hade mycken nytta. Genom dessa tillskott fick
snart Gustaf i lägret vid Rotebro en större styrka samlad än
någonsin tillförne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
