Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regeringsärenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ett af sina bref (5 mars 1523) skildrade biskop Brask den
svenska kyrkans bedröfliga ställning sålunda: Åbo kyrka har
förlorat sin borg, sina bästa dyrbarheter och sin genom
skeppsbrott omkomne herde, och ingen finnes, som tröstar henne.
Herr Otto i Västerås dog förliden sommar under Stockholms
belägring, lämnande sin kyrka härjad af fienden och i största
fattigdom. Strängnäs prästerskap, tre gånger plundradt på
ett år, sörjer ej mindre sin kyrkas lidanden. Skara kyrka,
sköflad af fienden, framkallar genom sin öfvergifvenhet och sin
ytterliga fattigdom ej blott sin egen utan ock andras jämmer.
Jag vill ej tala om Uppsala kyrka, som, utsatt för så många
lidanden och olycksöden, genom sin bedröfliga ställning ger
mig och hvarje from katolik nog att skildra. Biskopen i
Växjö, en ålderstigen och sjuklig man, ställd vid fiendernas
gränser, fruktar nästan dagligen fångenskap. Och Linköpings
stift, hvaraf vissa delar, såsom Gotland, Öland och Kalmar,
innehafvas af fienden, har genom otillbörliga gästningar och
annan tunga blifvit ett gemensamt byte för alla, så att
egendoms besittande, som förut varit fördömligt hos munkarna,
synes blifvit ännu fördömligare hos prästerna.»
Beträffande de lediga stiften, särskildt Strängnäs och Skara,
skref Gustaf själf till påfven samt uppmanade sistnämnda båda
stifts domkapitel att göra detsamma. I samråd med dem
föreslog han till nya biskopar Magnus Haraldson i Skara och
Magnus Sommar i Strängnäs. Påfven Hadrianus VI gaf
därpå framdeles ett vänligt, ehuru uppskjutande svar. Af
domkapitlet i Uppsala föreslogs domprosten Knut i Västerås till
ärkebiskop efter Gustaf Trolle, och till biskop i Västerås
föreslogs Peder Sunnanväder, som någon tid varit Sten Sture
den yngres kansler; men för ingendera af dem hade Gustaf
synnerligt förtroende.
Riksens råd hade genom den framfarna tidens
inbördeskamp, våldsdåd och förföljelser blifvit ömkligen utödt eller
förskingradt. Gustaf bemödade sig att samla det igen, så
godt möjligt var. Hans frände Thure Jönsson, hvilken sent
omsider trädt på den svenska sidan, ehuru med ett själfviskt
och opålitligt sinnelag, var själfskrifven till första platsen i
den blifvande rådsförsamlingen; han betraktades af gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
