Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasas intåg i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På midsommaraftonen höll Gustaf sitt högtidliga intåg
genom södra porten i Stockholm. Han red på en hög och
rikt utsmyckad häst samt var omgifven af hofmän, som alla
utstyrt sig på det präktigaste. Vid stadsporten voro de
förnämste af invånarne honom till mötes samt öfverlemnade till
honom nycklarna till slottet och stadsportarna. Folkmassan
följde honom under glädjeyttringar till slottskyrkan, där han
framför altaret på knä förrättade sin andakt. Han blef, heter
det, »med största vördnad undfången och af allt folket hälsad
för Sveriges och Götes nådige herre och konung». Med sin
ståtliga gestalt, sin raska hållning och sin allvarliga värdighet,
gjorde den 27-årige konungen på alla ett godt intryck, och
man väntade att under hans regemente gå bättre tider till
mötes. Sedan han begifvit sig upp till slottet, afslöts dagen
med en festlig aftonmåltid, till hvilken de förnämste herrarne
af hans följe blifvit inbjudna.
De följande dagarna förgingo under en feststämning,
hvilken dock betydligt nedtrycktes genom anblicken af det
bedröfliga skick, hvari staden befann sig. Mer än hälften af husen
stodo öde, och nästan alla voro illa medfarna. Flerestädes
hängde ännu lik i galgarna, och bland den hopsmälta
befolkningen rådde den största nöd. I konungens sinne föddes
beslutet att ofördröjligen vidtaga kraftiga åtgärder till stadens
upphjälpande.
Biskop Brask sände en skriftlig lyckönskan och ursäktade
sig för sitt uteblifvande från riksmötet. För att visa sig än
mera välsinnad, uppmanade han konungen att ej länge
uppskjuta sin kröning och att efter forna konungars sed låta den
förrättas i Uppsala. I själfva verket önskade den sluge
prelaten att snarast möjligt se konungen bunden genom den vid
kröningen afgifna konungaförsäkran, som gick ut på att
upprätthålla och hägna kyrkans privilegier. Men en sådan
försäkran var Gustaf ingalunda sinnad att afgifva; han ville
därför hafva kröningen uppskjuten, tills han hunnit bringa till
stånd den räfst, som han i hemlighet förberedde. Därom
öfverlade han mycket med sin kansler Laurentius Andreæ,
hvilken omständligt framhöll behofvet och rättmätigheten däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
